Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejdens begynnelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till oss i Östergötland, på det att adeln icke till äfventyrs
blifver därutöfver nederlagd af den upproriska hop, när de
förnimma, att något tåg på färde är».
Gustaf Olofsson ryckte emellertid in i Finveden, hvars
invånare ännu voro af uppresningen oberörda och lofvade att
hålla sig stilla. Sedan han kvarlämnat Severin Kijl till
ordningens bevarande i Västbo och Sunnerbo, drog han utan
betänkande åstad mot Växjö. Men Dacke hade då med hela
sin här anländt och på »kungshögen» vid Ingelstad (nära
Växjö) hållit ting med den kringboende allmogen. Ett
folkuppbåd i stor omfattning sattes nu i verket. Detta blef för
Gustaf Olofsson en svår öfverraskning. Han såg sig på alla håll
omhvärfd af uppresningens lavinlikt växande skaror och måste
för att tills vidare äga en tillflykt förskansa sig på Bergkvara
slott, som ägdes och beboddes af Thure Trolle. Men nu
anryckte Dacke med en till 2,500 man uppgående bondehär
från Konga härad; en nästan lika stor härstyrka väntade han
dessutom till sig från Blekingsgränsen. Severin Kijl anryckte
till Gustaf Olofssons bistånd, men ställningen blef lika
ohållbar ändå. Efter en vid Helgevarma kvarn hållen strid blefvo
de af Dackes bondehär inneslutna och hårdt belägrade.
Gustaf Olofsson såg sig därför tvungen att inleda
underhandlingar. Han hade med Dacke och lille Jösse ett samtal,
hvari dessa förklarade sitt uppsåt endast vara att skaffa den
betryckta allmogen rätt; de förklarade sig redo till förlikning
på sådana villkor, att allt åter kom till forna tiders lag och
skick igen samt allmogen befriades från de många nya
utskylderna. Därigenom gafs uppslaget till en dagtingan i
godo. Ett stillestånd ingicks, som skulle räcka från den 23 juli
till den 1 november. Gustaf Olofsson skulle genast utrymma
Bergkvara och erhöll försäkran om ostördt återtåg till
Västergötland; allmogen å sin sida lofvade att under
stilleståndstiden erlägga de utskylder, som hade gammal häfd för sig.
Aftalet hölls i det hela å ömse sidor, men det utrymda
Bergkvara behandlades som ett eröfradt fäste, hvilket det
också i själfva verket var. Så snart Gustaf Olofsson med
sina återstående knektar aftågat, inbröto bönderna i det
öfvergifna slottet och lade då intet band på sin förbittring mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
