Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stilleståndet med Dacke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mellan dessa båda parter kunde af regeringsmakten afslutas
och bekräftas ett stillestånd, utan att konungens och rådets
värdighet blefve däraf för mycket blottställd. Till en dylik
lösning af frågan visade sig konungen synnerligt villig. Ett
sådant stilleståndsbref utfärdade han från Stegeborg den 5
oktober, således kort före afslutandet af stilleståndet med
Dacke. »Det hade», skref han, »varit stort buller, split och
obestånd uti denna vår landsända Småland emellan vårt
inrikes ridderskap, fogdar och tjänare, det Gud bättre, på ena
sidan och en part af allmogen på den andra». Därför hade
konungen »af synnerlig gunst och nåde samtyckt» att mellan
dessa båda parter skulle råda frid och dagtingan intill
nästkommande påsk, så att »ingen parten skall uti någon måtto
dessförinnan med rof, mord eller brand den andra öfverfalla,
förarga eller skada göra». Genom ett nytt kungabref af den
14 oktober utsträcktes detta egendomliga stillestånd till ett
helt år, räknadt från 1 november 1542 till samma tid 1543,
»uppå det», skref konungen, »att samme småländingar dess
tryggeligare deras sändebud, med hvad brister och klagomål
de hafva, hit upp till oss skicka måge».
I det af konungen uti sådan form bekräftade fördraget
kunde Dacke knappast sägas vara inbegripen och var
följaktligen ej heller därmed belåten. Från sin ställning som
fullmäktig för den småländska menigheten lät han sig icke
genom sådana finter utträngas. Han medförde till riksens råd
och fältöfverstarne ett »register uppå alla de brister och
klagomål, som den menige man i Småland ödmjukligen begärde
böter uppå». I sammanhang med pågående underhandlingar
skulle äfven dessa besvär upptagas till afhjälpande. De voro
mångahanda och i en ingalunda mild ton affattade.
Det klagades sålunda öfver, att kronans ränta och
frälsets landgille alltjämt föröktes, till stor del genom olagliga
beskattningar, utan att därvid aktades, om bonden hade något
igen eller ej; osedvanliga gästningar och gårdsstädsler voro
pålagda, så att »ofta för en ringa fogdemuta staddes gården
undan för en fattig man, förrän åren voro ute»; för ekhygge
beskattades man högt öfver lagen, »nämligen för en blott gren
40 mark»; det utkräfdes äfven »för dyrt ållonfläsk»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
