Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 410 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejdens återuppblossande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med den ena hälften af sin här öfver till Vikbolandet, medan
den andra hälften kvarstannade i lägret. Han lät då ringa i
kyrkklockorna för att därmed uppbåda de kringboende
bönderna till belägringshärens förstärkning. Men dessa hade
förnummit, att Johan Thuresson var i antågande från Nyköping
med en väldig frälsehär, och höllo sig därför af fruktan stilla.

Svante Sture.

Svante Sture, som måtte hafva fått kunskap om den ena
bondehopens aftåg, angrep följande morgon den andra hopen,
som stod kvar i lägret. Bönderna mötte honom på isen och
togo sin ställning på en närbelägen holme. Det blef då en
långvarig strid. Tre gånger drefvos bönderna under stor
manspillan från holmen, men återvunno den alltjämt och kunde
ej heller förträngas från sin ställning i lägret. Morgonen därpå
ryckte Svante Sture med sitt folk åter ut mot bondelägret
och medförde då två med hagel laddade kanoner, hvilka han
lät affyra. Bönderna blefvo slutligen tillbakaslagna, veko
undan och förföljdes ett stycke. Men Erik Larsson, som blifvit
återkallad, anlände då i rättan tid med sin hop från
Vikbolandet; han kastade sig raskt in mellan slottet och den
förföljande Svante Sture för att å nyo afskära honom från
återtåget. Herr Svantes belägenhet blef därigenom ganska farlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>