Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejdens återuppblossande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thuresson i Vikbolandet förstärkt sig med 400 goda skyttar, drog
han oförtöfvadt till Stegeborg med samlad makt.
Skoningslöst angrep han och nedgjorde de 150 kvarlämnade bönderna,
utan att akta den ingångna dagtingan, om hvilken han bort
kunna blifva underrättad af Erik Larsson eller af Svante Sture
själf. Erik Larsson räddade med knapp nöd, åtminstone för
tillfället, sitt lif genom att uppvisa sitt lejdebref, och blef i
följd däraf öfverlämnad till Svante Sture.
Konungen såg emellertid med missnöje den ingångna
dagtingan och bondehärens räddning. »Dock voro», skref han
(23 februari), »den mesta hop af samma sällskap afdragne,
förrän vårt folk kom fram; eljest hade de alla där slagne och
nederlagde blifvit. Och hafver det varit orsaken, att Svante
hade gjort någon dagtingan med dem, som dock föga hade
behof gjorts. Och fördenskull är det oss ganska sjelsindt,
och vete icke, hvad vi däraf besinna skole». Den fångne
Erik Larsson måtte Svante hafva nödgats att återsända till
konungen. Det nämnes om en Erik Öninge (öländing), som
han återbegärde, och hvarpå han fick till svar: »Vi kunna
icke så hasteligen låta honom lös, efter vi hafve ännu här
hos oss, till dess vi oss vidare kunna betänka om hans sak».
Kanske var detta i själfva verket den budbärare, som
medfört Dackes bref till Svante Sture och som af denne
sedan skickades till konungen. Till andra fältöfverstar i
Östergötland hade Dacke under den pågående belägringen af
Kalmar meddelat sina anbud och förslag. I bref till Måns
Johansson (21 februari) utlät sig konungen därom: »Vi hafva fått
eder skrifvelse med det bref, som Nils Dacke eder tillskrifvit
hafver, och förnimme, att den gode man bjuder sin tukt till,
hvar han eljest hade det sällskap för sig, som hans skalkhet
och förrädarestycke intet förstå kunde. — Och efter han
sådana förrädarestycken tillbjuder, vore icke obilligt, att man
genom sådana hans egna tillbud kunde få tillfälle att bruka
några lister emot honom igen. Hvarföre hvar I med flere
de gode mäns råd och bewilligung kunne betänka några de
medel och vägar, eder själfva förutan skada eller fara, att
man antingen kunde låta slå ett lod igenom honom eller eljest
få honom fast, då vore det icke af vägen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
