- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
428

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejdens utslocknande - Dackes undergång. Dackefejdens slut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af den besutna allmogen, och därmed var ej litet vunnet. Det
kunde hafva vunnits mer, om konungens befallningsmän visat
större ordhållighet och något trängre begränsat de hårda
straffen, om herremännen bättre lugnat sina upprörda känslor
och kräft måttliga, ej, såsom ofta hände, ända till femdubbla
skadestånd, samt om fogdarne tagit mera hänsyn till
befolkningens genom ofreden iråkade och genom inträffande
missväxt ökade utarmning. Därtill kom det fortfarande
upprätthållna förbudet att i nämnvärd omfattning tillhandahålla
småländingarne behöflig spannmål. Sådant tog sig ut som hämnd
och grymhet mot dem, för hvilka man ej längre bäfvade;
ingen hämndlystnad är så glupsk som den förödmjukades,
och mest grym ter sig den, som nyss förut varit rädd. Trots
detta allt skilde de besutna bönderna numera sin sak från
de hem- och fredlöse skogsmännens. Men i saknad af
önskvärd själfbeherskning gjorde man mer för att afvända dem
därifrån än för att uppmuntra dem därtill, och sålunda var
den med väldig makt företagna nya smålandsräfsten på god
väg att misslyckas, äfven den.

*


Dackes undergång. Dackefejdens slut.



Upprorslågan hade väl brunnit ut, men genom det hårda
behandlingssättet underhölls den ännu ej falnade glöd, som
man velat och bort fullt släcka. Den flämtade åter upp, så
att en eftersläckning blef nödig, då Dacke, återställd efter
sina sår, ånyo framträdde på skådeplatsen. I början af juni
torde han åter befunnit sig på sitt gamla lägerställe vid
Högsby, medan Sven i Flaka, tydligen i nära samband med
honom, stod fram som hufvudman för en ny uppresning i det
nordöstra Småland. På intetdera stället fick dock rörelsen
något större omfång, då de besutna bönderna ej mycket
understödde densamma. Därtill kom, att upprorsmännens egen
sammanhållning efterhand upplöstes, då den ene efter den
andre såg sig om efter utväg att rädda sig själf.

Sven i Flaka öppnade först den återutbrytande striden;
han hade med sig Nils Dackes farbror Olof Dacke samt Peder
Skegge och Peder Djup. De torde i någon mån haft grundad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free