- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
433

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackes undergång. Dackefejdens slut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

glesnade, så att han inom kort såg sig tvungen att endast söka
genom flykten rädda sig själf.

Dessa händelser voro säkerligen redan afgjorda, då
konungen den 6 juli i bref till Axel Eriksson oroligt sporde
efter underrättelser. »Hvarföre», skref han, »är vår vilja och
begäran, att du oförsumligen genom natt och dag skyndar
oss ett hastigt svar och besked med detta eller något annat
bud tillbaka igen; och därhos en viss och skriftlig undervisning
både om Jakob Bagge, hvad han bestyrer, så ock Jöran
Jönsson, item huru eder synes, att allmogen tager saken före».
Snart fick han hugneliga underrättelser, och nu gaf han sig
ingen ro, förrän han fått den äfven i sin hjälplöshet
skräckingifvande flyktingen gripen. Ingen jägare kan ifrigare hetsa
sina spårhundar efter det undangömda villebrådet, än konung
Gustaf satte alla förföljelsekrafter i rörelse för att infånga
den flyende Dacke. I bref på bref uppmanades befallningsmännen
till oförtruten spaning, menigheterna varnades för att
hos sig hysa flyktingen, Dackes affällige män förvärfvade sin
benådning med att förråda honom. Hungern brukades äfven
som medel i förföljelsenitets tjänst; förbudet att bespisa
småländingarne upprätthölls på det strängaste, men dess upphäfvande
utlofvades, så snart Dacke väl vore gripen, och bönder,
som vid spaningen biträdde, fingo från Kalmar spannmål eller
bröd i »spejarelön».

Det var icke blott hat, utan äfven fruktan, som dref till
denna förföljelse. »Förty», skref konungen (11 juli) »vi
befrukta oss, att där ligger något annat under, som intet duger,
och att de förvänta sig något annat väder, som de nog
förtröstade äro af de förrädare där ligga utomlands». Han
åberopade uppskrämmande underrättelser, som han fått af den
danske konungen, hvarför Dacke måste »tagas vid halsen»
snarligen; »ju förr det ske kan, ju snarare kommer det till
fred», tillade han. Svåra hotelser fälldes mot enhvar, som
hyste flyktingen eller visade sig efterlåten i hans utspanande.
»Vi bjude eder», ljöd det i ett till Smålands samtlige
invånare (12 juli) utfärdadt kungabref, »att I nu ställe efter
samme Nils Dacke och hans sällskap, att de måge inom tre
veckor dag här näst efter nederlagda blifva eller oss tillhanda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free