Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackes undergång. Dackefejdens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kona och den trollkäringen hans moder» fick Germund Svensson
sträng tillsägelse att gripa och ej låta de i sådant
uppdrag utsände »vända igen, förrän samma sällskap vore slätt
utletadt»; moderns trollkonster torde väl hafva bestått i den
fintlighet, hvarmed hon för spejarne undandolde sin sons
vistelse i källaren vid Henstorp. Dackes tioårige son fördes
till Stegeborg, där han lefde ännu i november 1543. Till
slottsfogden skref då konungen: »Dig förtänker ock om den unge
Dacken, som där uppå Stegeborg är. Med honom må du
låta hafva ett noga uppseende, att han icke undkommer eller
en gång bevisar dig ett skalkestycke, så framt vi icke skole
låta dig allvarligen tala till om.» Till slut lär gossen hafva
blifvit förd till Stockholm och där aflidit »i pestilentia»,
hvarmed väl torde menas något hemlighållet dödssätt. Gården
Henstorp lades under kronan, och Dackes efterlämnade ägendom
togs i beslag hvar den fanns; röfvadt gods återställdes
till sina adliga ägare, det öfriga silfret fick Germund Svensson
behålla, men guld, om sådant påträffades, förbehöll konungen
för sig själf. Under konung Johan III:s regeringstid, nära 40
år efter dessa tilldragelser, trodde man sig i Stockholm hafva
upptäckt den verklige Dacken, hvilken då sades hafva
undkommit, medan man på Rödeby skog endast fick fatt i en,
som var honom mycken lik; denne Dacken blef då förd
genom gatorna i skymfligt tåg med kopparkrona på hufvudet
och dog sedan »i pestilentia» på ett hospital. Man känner
igen den vanliga folkmeningen, hvilken ogärna vill gå in på,
att en person, som på mängdens sinnen gjort ett öfverväldigande
intryck, verkligen blifvit död.
Liksom sin kartagiska förebild har Nils Dacke fått sin
historia skrifven af sina oförsonliga fiender, hvilkas tillmälen
och beskyllningar länge återljödo med samma hätskhet, hvar
gång hans namn nämndes. Som utländing, förrädare, skogstjuf,
mördare och kättare betecknades han alltjämt i konung
Gustafs bref. »Hurulunda nu», skref i ett af dem konungen,
»sådan en grof best och skogssälle, som är föga bättre än ett
oskäligt kreatur, skulle hafva råd, snille eller förnuft till att
komma något godt rike eller (någon) landsända till god lag och
regemente, det kan hvar förståndig man väl besinna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
