Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningen med Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var icke heller någon nåd att vänta. Simon i Sund fick med
lifvet umgälla sin upprorspredikan, likaledes Anders i Vi de
budkaflar, som han utsändt. Kyrkoherdarne i Elghult,
Nöbbeled, Karlstorp och många andra, »som varit mäkta med i
spelet med Nils Dacke, både i första begynnelsen och allt
sedan i upproret», fördes nu fängslade till Kalmar och blefvo
sedermera afrättade i Stockholm. Som »en arg förrädare»
betecknades af konungen kyrkoherden Didrik i Söderåkra
vid Brömsebro; »hvar du», skref han till Germund Svensson,
»kunde finna råd att skilja honom dädan, då vore det allra
bäst». Men prästen fick ändå sitta kvar och testamenterade
vid sin död till konungen en stor del af sin ägendom. Till
Jöran Jönsson skref konungen om »de papister och kaniker
i Växjö», att han icke »ville hafva dem där så många
boendes», enär »samma sällskap gjorde föga gagn där nere»;
kyrko- och prebendebönderna blefvo i följd däraf lagda under
kronan.
Med den bofasta allmogen, som på slutet afgjordt skilt
sin sak från uppresningens, var konungen angelägen att åter
komma i ett godt förhållande, och Germund Svensson gjorde
allt för att underlätta hans bemödanden i den vägen. Redan
omtanken för bibehållandet af kronans intäkter föreskref detta.
Sålunda fick det öfverflödiga krigsfolket snart draga bort, »på
det ej Småland måtte blifva platt fördärfvadt». Den
försoning, som skulle utgöras i form af »soningsoxar», låg konungen
synnerligt om hjärtat; »efter oxar vore oss nu fast för nöden,
toge vi dem helst», skref han. Ej mindre angelägen var han,
att de åter utkräfda skatterna »fördes flux in». Genom
hvarjehanda tillmötesgående mot bönderna visade han sig villig,
att »sådant uti all gunst och nåde och dem till det bästa
alltid gärna betänka.» Då Germund Svensson anhöll om
tillstånd för bönderna att i Skåne uppköpa utsädesspannmål,
svarade konungen, att det tillståndet bort utan föregående
anhållan genast meddelas, »efter det ligger ingen ringa makt
uppå, att åkern måtte sådd blifva». Sitt åskådningssätt
uttalade han mer hjärtligt i ett annat bref sålunda: »Vi äre till
freds, att du och flere våra fogdar och befallningsmän i denna
måtton handla, som eder synes bäst och likast vara efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
