Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergverken och grufdriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre så onytteligen och obrukade ligga skola». Axel
Eriksson Bjelke fick (1543) Åtvidaberg i förläning, dock med
förbehåll att konungen däraf »med tiden måtte få någon del att
bruka». I Krokek på Kolmården var äfven en koppargrufva
upptagen.
Järn upptogs förnämligast i Uppland och Västmanland.
Dannemora grufva började under denna tid i större
omfattning upparbetas. Joakim Piper, borgare i Stralsund, hade
där fått »försöka sina konster i bergverk» och gjort stora
omkostnader, hvarigenom han blef »mycket till akters
kommen». Han fick därför (1532) grufvan i förläning, under det
första året skattefritt, sedan mot utgörandet af en »möjelig
skatt». Han fick därjämte tillstånd att föra malmen till
Tyskland för att där låta probera och förarbeta den. Piper bildade
ett bolag, i hvilket äfven Stockholms forne borgmästare
Gorius Holst var delägare. I början utfördes malmen till
Stralsund och Wismar för att där proberas, såsom det hette, men
konungen blef snart missnöjd däröfver; »de föra», skref han,
»alltid flux ut; likväl kunna vi icke få veta sanningen, hvad
däraf blifver». Han höll i Tyskland en agent, Olof Larsson,
hvilken på hans bekostnad inhämtade kännedom om
bergsbruket samt fick i uppdrag att skaffa in i riket några
förfarne bergsmän. Med tiden tog man sig för att från
Dannemora utföra tackjärnet till Tyskland, men detta förbjöds af
konungen (1545), såsom stridande mot privilegierna.
Meningen vore, skref han, att införskaffa skicklige personer i
bergsbrukning, »på det vi ock det rätta sättet här i riket
behålla måtte». En af de mest omtalade bland dem var
»Markus hammarsmed», hvilken 1540 fick Vällinge (nära Stockholm)
i lifstidsförläning. Troligen var han samme person som
Markus Klingenstern, hvilken konungen sedermera (1557) satte till
befallningsman öfver de »många sköna hammarsmedjor», som
han flerstädes låtit anlägga.
I början af konung Gustafs regering var ännu det gamla
»osmundssmidet» i bruk. Det hade ursprungligen användts
vid beredningen af den ur träskmarkerna upptagna myrmalmen
och har däraf äfven fått sitt namn, hvilket härledes af os
(sumptrakt) och mund (trångt sund mellan myrar eller träsk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
