Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jorden, jordbruket och jordagodsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om skattebönderna i Uppland anmärkte han (1541), att »de
låta sig tycka, efter de äro med lagligt arf, köp eller eljest
komna till slika skattehemman, måge de väl fara med dem,
huru dem synes.» Detta rättsskäl affärdade han kort och
godt sålunda: »Där svare vi så till, att så länge de hålla
sådana kronans hemman vid makt med laga byggning och andra
nödtorfter, då måga de väl höra dem till; men när det icke
sker, så höra de oss och Sveriges krona till». Mot den långt
drifna tillämpningen af denna grundsats var Dackefejden en
väldig protest, men grundsatsen lefde äfven sedan kvar, om
än varsammare tillämpad. För farligare hot har den svenske
skattebondens äganderätt till sin jord aldrig varit utsatt, och
det lefde i sina efterkänningar kvar, så länge grundskatterna
betraktades som en »ränta», för hvilken skattejorden skulle
vara det utlånade kapitalet.
I öfverensstämmelse med denna uppfattning gjordes
gällande, att skattebönderna vore att anse som kronans landbor,
hvilka kunde vräkas, om de ej nöjaktigt skötte sina hemman.
Fogdarne fingo därför å hemman hålla husesyner, af hvilkas
resultat ägarens hela välfärd kunde bero. »Så mena vi», skref
konungen till svar på klagomålen däröfver, »att det måtte vara
oss som en riksens herre efterlåtet att hålla husesyn med
skattebönderna, såsom det adeln efterlåtet är med deras
landbönder». Det förmyndarskap, som kronan därvid öfvade,
utsträcktes så långt man tilltrodde sig. »För husröta», skref en gång
konungen, »må väl ock räknas, när de hafva låtit skog växa
i ängen eller ha illa dyngat och farit med åkern. Vi låte oss på
kronans vägnar med sådant ingalunda nöja». Det var ej
ovanligt, att skattebönder för sådana orsakers skull frånkändes
sin äganderätt.
Till konungens stora intresse för den svenska
skattejordens skötsel bidrog den långsamt, men säkert genomförda
reformen, hvarigenom skatten beräknades efter hemmantal och
ej såsom förut efter mantal. Från 1540 fullföljdes mer
omfattande den nya skattläggningen i rikets alla landskap, och
i öfverensstämmelse därmed upprättades kronans jordeböcker.
Öfver allt gjordes den grundsatsen gällande, att enhvar skulle
draga skatten i mån af jordägornas storlek och icke den ene sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
