Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kyrkliga styrelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brudkrona och »annat smått silfver, såsom ströningar, hvilket de
pläga bruka, när deras brudar vigas». Konungen satte sig
därefter i förbindelse med de särskilda menigheterna;
uppbörden torde först uppdragits åt kyrkans myndigheter, men
öfvertogs snart, i otålighet eller af misstroende, af honom själf.
Han gjorde därför en rundresa kring Mälaren samt stämde
präster och kyrkvärdar sig till mötes i städerna. I Västerås
gjordes en stor uppbörd, i följd hvaraf konungen ifrigt kräfde
öfversändandet af »stora deglar» från Stockholm. Från
Västerås gick resan till Uppsala och därifrån tillbaka till
Gripsholm. Uppbörden tog sin början under året 1545 och pågick
under de följande åren. Bland sköflingsbytet omtalas S:t
Davids skrin i Munktorp, vägande 3,008 lod,
svartbrödramunkarnes i Stockholm förgyllda silfverkors om 842 lod, Åbo
kyrkas tre monstranser om 800 lod, Västerås stifts
biskopsstaf af förgylldt silfver, 222 lod, och annat sådant mer. Man
höll därvid till godo äfven med andra värdeföremål än silfver
och guld. »Den kungliga räfsten» — vi anföra här Forssells
ord — »försmådde härvid icke något af det, som kunde hafva
värde; man tog lika gärna funtar och kittlar af koppar,
ljusstakar af mässing och bäcken af tenn som kronorna och
monstranserna af silfver eller de gyllene belätena med ädla stenar;
från altarklädena och mässhakarne bortsprättades ströningarne
och flittret af silfver eller guld, från altarskåpen och grafkoren
rycktes de gyllne siraterna och bokstäfverna, från pelarne
och hvalfven nedtogos kronorna med deras kedjor. Från taken
nedbröt man kopparplåtarne, och från kyrkogårdarne eller
grifthvalfven hämtade man likstenar till kunglige murares och
taktäckares behof.» Ej heller försmåddes dyrbart väfnadsgods,
såsom mässkläder, korkåpor, altardukar och hyenden.
Drottning Margareta fick sålunda riklig tillgång att låta uppskära
mässhakar, kåpor och altarkläden till kläder åt sina barn och
sitt förnäma hoffolk. Snikenheten utbredde sig till fogdar och
uppbördsmän, hvilka för egen del gärna försnillade, hvad de
kunde åtkomma.
En omgestaltningsplan, som länge synes hafva föresväfvat
konungen, sattes kort efter hans bröllop till en del i
verkställighet, nämligen stiftens sönderdelning och i sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
