Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ryska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryska kriget.
Sedan Ivan Vasiljevitsj lagt de tatariska furstendömena
Kasan och Astrakan under Ryssland, vände han sina
eröfringsplaner västerut och hotade då ej blott Finland utan ännu mer
Lifland och Polen. Med stormästaren af Lifland och konungen
af Polen förde konung Gustaf underhandlingar och hade af
dem fått löfte om bistånd. I förlitande därpå ville han nu
med vapenmakt afgöra de långa tvisterna och göra ett slut
på det pinsamma osäkerhetstillståndet.
I januari 1555 ryckte en större rysk styrka fram mot
Viborg, men såg sig där ingenting kunna uträtta. Då en trupp
gaf sig ut på Revonhäntä fjärd att där hålla öfverläggning,
brast isen, hvarvid flertalet drunknade. I mars drog en rysk
härskara, omkring 12,000 man, under befäl af Ivan Bibikot
öfver Systerbäck. Fogden på Kivinäbb hade hos sig några
rotar ryttare och knektar samt en skara uppbådade bönder,
tillsammans vid pass 1000 man. Ryssarne kommo
anstormande med vildt härskri; men när de såga svenskarne hålla
sig stilla och tysta, stannade de på ett pilskotts afstånd.
Bibikof drack då Jöns Månsson till ur ett stop brännvin och
slängde det sedan ifrån sig utefter marken för att därmed
uttrycka sitt förakt. Jöns Månsson aflossade då sina medförda
två små kanoner med den verkan, att Bibikof stupade och
»fjädrarne på de store bojarerna flögo i vädret». Efter en
kort strid togo ryssarne till flykten, sedan de lidit en förlust
af 600 man, 500 hästar och 2000 vapen af olika slag. Till
den segerrika utgången bidrogo i synnerhet »de skidekarlar,
hvilka med rör kunde skjuta». Under våren och sommaren
upprepades dylika ströftåg med mer eller mindre framgång.
Två gånger hemsöktes det aflägsna Österbotten med mord
och brand.
»Saken är nu så vidt kommen, att man intet annat kan
hafva att vänta af ryssarne, utan en uppenbar fejd», skref
konung Gustaf i början af maj. Af den lifländske härmästaren,
hvilken sökt förbund med honom, stod nu ingen hjälp att få,
och ingen erhölls heller från Polens sida. Rustningarna i
Finland bedrefvos emellertid med all kraft. Adeln tillhölls att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0497.html
