Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedermera tagen rysk fånge uppgafs den utgöra 54,000 man,
hvilket torde komma sanningen närmast; på svenska sidan trodde
man den vara minst dubbelt så stor. Den bestod emellertid
till största delen af oordnadt och sammanrafsadt folk. Nils
Boije och Erik Spåre, som med sitt manskap stått posterade
vid Kivinäbb, sågo sig ej kunna behålla denna ställning mot
fiendens oerhörda öfvermakt. De antände därför
träbefästningarna och drogo sig tillbaka till Viborg, dit de anlände den
13 januari. Under förfärliga härjningar framryckte nu den
stora ryska hären mot Viborg; från stadsmurarne kunde man
se, huru himmelen i öster färgades röd af lågorna från
antända byar och gårdar. En half mil utanför Viborg
sammanstötte den svenska dagvakten, endast 500 man stark, med
fiendens förtraf, som utgjordes af lätt rytteri. Öfverraskad af
detta plötsliga möte såg sig den svenska styrkan ur stånd att
draga sig tillbaka och måste därför upptaga den olika striden.
Det blef ett skarpt fäktande, och knektarne voro nära att
blifva öfvermannade, då förstärkning i rättan tid anlände från
staden. Nu vände sig stridslyckan på svenskarnes sida; det ryska
rytteriregementet drefs på flykten, och dess båda befälhafvare
blefvo illa sårade. Men snart kom en större rysk truppstyrka,
anförd af Simeon och Nikita Sjeremetjev, uppsamlade de
flyende och förnyade striden med ökad makt. Nu blef det
svenskarnes tur att vika; de drogo sig till en höjd, som redan
förut torde varit besatt af ytterligare tillkomna landsmän. Där
utkämpades en häftig strid, hvarunder Nikita Sjeremetjev
sårades och svenskarne ännu en gång syntes få öfverhanden.
Men då framsprängde från ena sidan en trupp vilda tatarer,
anförd af den astrakanske prinsen Kaibula, och från en annan
sida sökte Ivan Sjeremetjev med en rysk härafdelning kringgå
ställningen. Då svenskarne sålunda angrepos från alla håll
och voro i fara att afskäras från återvägen, måste de under
fortfarande hård kamp slå sig igenom för att komma tillbaka
till Viborg. Detta lyckades till slut, men de förföljande
ryssarne trängde så tätt efter, att de först af artillerielden från
slottets murar kunde hejdas.
Redan samma dag (21 jan.) stod hela den ryska hären
samlad utanför Viborg. Följande dag började fienden beskjutningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
