Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertigarne Erik och Johan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällskapsnöjena vid sin broders fick helt visst prins Magnus ofta
tillfälle att påminna sig. Sålunda skref en gång konungen
till honom: »Vår kära husfru Katarina sänder dig fem skjortor,
som du må komma ihåg att akta, item hålla ditt hufvud rent,
tvätta det och icke rida och ränna för mycket på Öland.»
Som styresman uppförde sig Erik i början till sin faders
belåtenhet, så att det missnöje, som han vid sitt tillträde
vållade, snart blef häfdt. Han reste mycket omkring i orterna
för att lära känna tillståndet, vidtog goda anstalter och
rådförde sig ofta med sin fader, hvilken å sin sida visade honom
stort förtroende. »Vi vilja», skref den gamle konungen till
hertig Johan, »dig icke förhålla, att vi hvar åttonde dag till
det mesta bekomma bref från din käre broder Erik, som är
i Småland, dock icke allenast stilla uti Kalmar, utan reser af
och till allestädes kring om landet och beställer hvad behof är,
det du ock i Finland göra ville.» Följande året blef Eriks
länsområde tillökt med Tjusts härad.
Snart frestades emellertid både Erik och Johan till
äfventyrligheter, som vållade den gamle fadern många bekymmer;
högtflygande fåfänga förenade sig därvid hos dem med
ungdomlig obetänksanfhet. Första uppslaget gafs genom
förmälningsplanen. Som konung Gustaf hade en fylld skattkammare,
medan de flesta af Europas furstar ledo af pänningnöd, var
ingen brist på giftermålsanbud till hans söner och döttrar.
Det polska konungahuset arbetade för att få någon af konung
Sigismund II:s fyra ogifta systrar, Hedvig, Sofia, Katarina och
Anna, förmäld med hertig Erik samt gaf konung Gustaf
antydning därom. Det blef då (1555) fråga om en
förmälning mellan Erik och prinsessan Sofia; konung Gustaf önskade
denna förbindelse såsom inledning till ett närmare förbund
med Polen. Men på inrådan af sin mormor slog Erik snart
om och vände sina förmälningstankar till prinsessan Anna af
Sachsen. Samma ombytlighet visade han flera gånger ånyo,
ibland på ett ohöfligt och stötande sätt, samt ådrog därigenom
det svenska hofvet ovilja från många håll. Dionysius
Beurreus lär hafva varit den, som slutligen förmådde honom att
vända sina förmälningstankar till prinsessan Elisabet i England
och ditskickades som sändebud. I slutet af år 1558 dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
