Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Gustafs sista lefnadsår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemgift 100,000 svenska silfverriksdalrar, och den medföljande
biskopen af Osnabrück fick 2,000 rdr., hvilken gåfva denne
emellertid fann alltför liten och med föga tacksamhet mottog.
Det nyförmälda paret och de furstliga bröllopsgästerna
kvardröjde i Stockholm till i början af november. Under
denna tid var grefve Johan, brudgummens yngre bror,
mycket tillsammans med brudens yngre syster, den sköna,
nittonåriga prinsessan Cecilia, och båda fattade ett lifligt, om än
föga allvarligt tycke för hvarandra. Cecilia fick tillstånd att
åtfölja sin syster och svåger på återresan till Ostfrisland.
Många längre uppehåll gjordes på vägen, och först i december
anlände de resande till Vadstena, där hertig Magnus höll hof,
samt kvardröjde äfven där någon tid. Ett par nätter märkte
då slottsvakten, att grefve Johan på en stege klef upp till
det tornrum, som beboddes af Cecilia, samt gjorde anmälan
därom. Då samma tilltag förnyades natten till den 17 dec.,
lät Erik borttaga stegen, hvarpå Johan uppklättrat, hvarefter
på hans befallning Mornay, åtföljd af en annan person, begaf
sig upp i prinsessans rum; där funno de grefve Johan
tillsammans med prinsessan och »utan hosor». Grefve Johan sändes
under bevakning till konungen, som tills vidare lät insätta
honom på Örbyhus slott. De nyförmälda återvände med
prinsessan Cecilia till Stockholm för att efter bästa förmåga
ställa den ledsamma saken till rätta.
Konungen blef af denna tilldragelse djupt uppskakad,
helst som saken genom Eriks förvållande blifvit allmänneligt
känd, den kungliga familjen till stor smälek. Mot Erik riktade
sig också hufvudsakligen hans förtrytelse. Han gaf denne
därför skarpa förebråelser. »Yttermera», skref han, »har du
fört Cecilia i större olycka, så att hon är nu därigenom
kommen i uppenbart rykte uti hvar mans mun, dig själf, alla dina
fattiga syskon och vår hela släkt till evigt förtal och
försmädelse. — Detta allt kunde dock varit helt annorlunda beställdt,
om något förstånd funnits hos dig. Gud bättre, att vi blifvit
fader till sådana barn.» Erik, i sin ordning förbittrad, for
tillbaka till Kalmar. Med uttryck af genomskinlig skadeglädje
berättade han saken för sin broder hertig Johan. Till sin
syster, hvars rykte han skadat, hade han alltid stått i godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
