Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 528 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Gustafs sista lefnadsår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbjöd dem att, såsom orden föllo, »lyda hvad Erik eller våra
andra barn utan vår vetskap och befallning tillsäga», särskildt
med afseende på fartygs utrustning till England, »efter
samma resa oss och Sveriges rike föga till gagn, fast mera till
nackdel vara ville».

Gustaf Vasas käpp.

Konungen ansåg Eriks dåliga rådgifvare, hvilka han
föraktfullt kallade »paddor», bära mesta skulden för den
inträffade misshälligheten. Med sin son ville han uppgöra i
godo om resan och tillika om utrustningen samråda med
ständerna, hvilka för detta och andra
ändamål inkallades till riksmöte i Stockholm.
Erik uppmanades att begifva sig dit, men
ville eller vågade ej komma. Konungen skref
därför till honom ett bevekligt
förmaningsbref, hvari han förklarade sig väl vara
missnöjd med Eriks sällskap, som genom lögn
och förtal stiftade ofrid, men ej med sonen
själf, hvars oförstånd han faderligen förläte.
Det vore, skref han, för honom misshagligt, att
sådana »paddor» för Erik slik lögn föra skulle.
Han hade mot sonen ingen vrede eller
misstanke, utan visste, Gud dess lof, väl skicka
och förhålla sig mot honom och andra sina
barn efter all tillbörlighet. Med Erik själf
och riksens ständer ville han förhandla och
besluta om den engelska resan. »Visste vi»,
skref han, »att samma giftermål kunde komma
dig och Sveriges rike till gagn och bistånd,
ville vi gärna gifva dig härtill halfparten af
Sveriges rike.» Särskildt sårade det honom, att Erik genom
sina rådgifvares tillställning dref spioneri på sin fader. Han
beklagade sig däröfver för hertig Johan i ett bref af den 4
juni, hvilket är det sista i konung Gustafs registratur. »Vi
sände dig», skref han, »dessa bref, af hvilka du kan finna,
hvad sällskap vår son Erik här brukar att förkunskapa, hvad
vi hafva för händer, och efter högbemälte vår käre son är af
naturen något misstänksam, så förhjälpa samma paddor, som
han hafver hos sig, att han tager sig obetänkta saker före.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>