Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Skyddsmedel mot för stark transpiration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjärilblomstrigas familj uppträda i medelhafstrakten med
fullkomligt bladlösa, styfva grenar. På många af de torra
klippöarna kring Medelhafvets kuster utgöres hela
växtligheten knappast af mera än ett par bladlösa buskar,
som under den korta blomningstiden äro öfverhöljda med
vackra gullregnsblommor, men under resten af året nästan
tyckas vara utan lif. Äfven i Australien äro bladlösa
representanter för de fjärilblomstrigas familj mycket
vanliga, liksom äfven flera andra familjer här uppträda på
samma sätt.
Ett mycket egendomligt förhållande möter oss hos
en del akacia-arter och åtskilliga närstående växter,
hvilkas hemland är de torra trakterna af Australien. De äro
liksom de senast omtalade växterna bladlösa, så till vida
som en bladskifva hos dem ej kommit till utveckling,
men i stället har bladskaftet blifvit plattat och antagit
formen af ett aflångt, lancettformigt blad. Det
egendomliga med dessa skenblad eller fyllodier, som man äfven
kallar dem, är att de ej såsom vanliga blad äro utbredda
vågrätt i horisontalplanet, utan stälda vertikalt, d. v. s. på
kant. I stället för att såsom vanliga blad vända hela
bredsidan mot den brännande middagssolen, träffas
fyllodierna endast i öfre kanten af dessa lodrätt mot jorden
infallande strålar, hvarigenom de naturligtvis i betydligt
mindre grad än hvad annars skulle vara fallet äro utsatta
för uttorkning. Allt efter som solen sjunker och
glödhettan aftager, belyses fyllodiernas bredsida allt mera,
till slut träffa solstrålarna dem under rät vinkel, men
ögonblicket därefter har solen gått ned och faran för
uttorkning är därmed öfverstånden. Samma egendomliga
ställning som akaciornas fyllodier intaga äfven bladen hos
åtskilliga australiska arter af feberträdssläktet samt hos
en del representanter för den egendomliga familjen
Proteacæ, som på Australien tyckes ersätta barrträden. Det
är denna egendomliga bladställning, som i första hand
är orsaken till det bekanta förhållandet att skogarna i
Australien knappast gifva någon skugga.
Växter med sådana på kant stälda blad finner man
äfven på de torra, skoglösa slätter i Nordamerika, som
äro kända under namnet prärier. Särskilt utmärkt i
detta afseende är en till de korgblomstrigas familj hörande
växt, som benämnes Silphium laciniatum. Hos denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
