Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Skyddsmedel mot för stark transpiration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa växters urslem. Det är oss redan bekant, att allt
lefvande urslem är genoindränkt med vatten, som
vanligen ej kan borttagas utan att urslemmets inre byggnad
förstöres. Har detta skett, kunna i urslemmet ej längre
försiggå de fysiska och kemiska processer, genom hvilka
lifvet kommer till stånd, med andra ord, cellen är död.
Det finns emellertid en mängd lågt stående organismer,
hvilka vid en långt gående intorkning endast försjunka i
ett slags tillstånd af hvila, utan att urslemmets kemiska
byggnad förstöres och som därför vakna till lif på nytt,
då de genomdränkas med vatten. Detta är bland annat
fallet med en mängd mossor och äfven med en del små
ormbunkar, hvilka i urskogarna uppträda som epifyter och
lika litet som mossorna behöfva några särskilda
skyddsmedel mot torka.
Detta är däremot händelsen med de flesta högre
växter som lefva epifytiskt. Hos en mängd af dessa
återfinna vi också de skyddsmedel, som vi redan förut lärt
känna, såsom en tjock kutikula, en filtartad hårbeklädnad
och särskilt en rikt utbildad vattenväfnad, som vanligen
är förlagd i bladen. Anmärkningsvärdt är att denna
vattenväfnad ofta fortfar att tillväxa långt efter det att
de öfriga väfnaderna i bladen nått sitt fullfärdiga tillstånd.
Unga, men fullt utvuxna blad äro därför stundom endast
hälften så tjocka som de äldre, redan gulnade bladen, och
denna skillnad i tjocklek beror endast därpå att
vattenväfnaden tilltagit. De gamla utlefvade bladen förvandlas
på detta sätt till värkliga vattenreservoarer, af hvilkas
vattenförråd de unga lifskraftiga bladen kunna draga
nytta. Man har bevisat detta genom ett mycket enkelt
experiment. Af en växt lades på ett mycket soligt ställe
dels afskurna gamla blad, dels hela grenar med
kvarsittande blad. Ännu efter en månads förlopp voro de
afskurna bladen lefvande och hade blott obetydligt
förtunnats, men de lika gamla, på stammen kvarsittande
bladen hade alldeles skrumpit ihop, enär deras
vattenförråd uppsugits af de unga bladen och stammen, som
under tiden tillvuxit betydligt. Den gamla generationen
hade dött och öfverlämnat åt den unga hvad den ägde
af värde.
Utvecklandet af ett på djupet gående rotsystem, som
hos ökenväxterna spelade en sä viktig rol, kommer äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
