Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Skydd mot köld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilkas förmedling rörelsen kommer till stånd. Det inre
förloppet härvidlag är emellertid ännu till stor del höljt
i dunkel, om också en del företeelser, som vi framdeles
komma att beröra, kasta en smula ljus öfver dessa
rörelsers natur. Bättre underrättad är man då om det
gagn, sofvandet medför för växten. Man vet nämligen
att ett horisontalt stående blad under klara, kyliga nätter
kan utstråla så mycken värme mot den kalla himlarymden
att dess temperatur kan sänkas 5—8 grader under
den omgifvande luftens. Redan vid en lufttemperatur af
5—6° C. kan således fara för förfrysning inträda, och det
är just för att undvika detta som bladen ställa sig
vertikalt, så att värmeutstrålningen ej sker uppåt mot den
kalla natthimlen utan åt sidorna, där temperaturen är.
blidare. Darwin har också genom experiment ådagalagt
sofvandets gagn för växten. Efter att först medels nålar
o. d. ha beröfvat en del blad möjligheten att intaga den
sofvande ställningen, utflyttade han en mängd växter,
bland andra den vanliga harsyran, i det fria under klara
vinternätter, med 2—3 graders köld; det visade sig då
att de blad, som hindrats från att sofva, alltid ledo
betydligt mer af frosten än de andra. Vid ett försök, som
anstäldes med den vanliga harsyran förfröso t. ex. 8 %
af de blad, som sofvit under natten, men af dem, som
hindrats därifrån, 63 %.
En växt, hos hvilken skillnaden mellan sofvande och
vaken bladställning finnes synnerligen skarpt utpräglad
ar den i våra boningsrum och växthus ofta odlade
sensitivan (Mimosa pudica). Om dagen äro denna växts blad
utbredda och äga det utseende som fig. 7 a angifver;
om natten däremot böjer sig hvarje småblad emot det
motstående, hvarjämte alla bladskaften, det allmänna så väl
som de enskilda, böja sig nedåt, så att bladformen i fig.
7 b uppstår. Hvad som gjort sensitivan så ryktbar är
dock mindre dess förmåga att sofva, utan fastmer det
egendomliga förhållandet, att det endast behöfs en lätt
vidröring för att förmå bladen att intaga samma ställning
som om natten. Ja, en retning, som man bibringat ett
småblad, kan, om den är tillräckligt stark, fortplantas ej
blott till de närbelägna småbladen, utan äfven genom
stammen till andra blad, så att slutligen hela växten blir
söfd. Efter en stunds förlopp börjar emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
