Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Skydd mot växtätande djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på färgade kronblad och honungsproducerande organ ett
utmärkande drag för hela vegetationen.
Det kunde tyckas, som stode detta förhållande i
afgjord strid mot den af Darwin uppstälda läran om
kampen för tillvaron. I stället för hänsynslös kamp råder ju
här ett älskvärdt samarbete, genom hvilket blommorna
nå sin kärlekslycka och insekterna sitt uppehälle — ett
äktenskap som så många andra. Men i själfva värket
uppväges djurvärldens gagnande inflytande mångfaldigt
genom den skada djuren tillfoga växterna. Världen är
nu en gång så inrättad, att de djur, som ej döda och förtära
andra djur, måste lifnära sig af växter, och den växt, som
ej genom lämpliga skyddsmedel förmår göra sig åtminstone
till en viss grad afskydd af djuren, dukar ofelbart
under, kanske sakta, men alltid säkert.
Också skydda sig växterna på tusen sätt mot en
allt för stark efterfrågan från djurens sida. Naturen visar
sig härvid på en gång uppfinningsrik och sparsam, ty
jämte en mängd särskilt mot djuren riktade skyddsmedel
finner man en mängd inrättningar, som på samma gång
de skydda växten mot värme och köld, äfven utgöra ett
förträffligt värn mot växtätande djur.
En stark kutikula t. ex.! Hos en mängd fjällväxter,
hos mjölonet och alprosen t. ex. tjänstgör den utan
tvifvel som skydd mot köld, men har dessutom det goda
med sig, att bladen hos växterna i fråga bli allt för hårda
och läderartade för att utgöra en smaklig spis åt
växtätare. En mängd växter i Australien, som genom en
tjock kutikula skydda sig mot för stark vattenafdunstning,
ha säkerligen till stor del just denna kutikula att tacka
för att de ratas af betande djur.
Sak samma med behåringen. En tät filt af torra,
luftfylla hår, som i ett torrt klimat bringa växterna en
välbehöflig nedsättning i transpirationen, gör på samma
gång bladen till en tämligen onjutbar spis. En hvar som
förtärt nypon utan att först noga bortskaffa håren i deras
inre, har fått erfara det obehag, som hårbildningar kunna
framkalla, då de komma i beröring med munnens
slemhinnor. För idislare är detta obehag säkerligen lika
känbart som för oss, och det är därför ej underligt, att så
många starkt håriga växter lämnas orörda af betande
kreatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
