- Project Runeberg -  Växternas skyddsmedel emot yttervärlden /
68

(1890) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Skyddsmedlens uppkomst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tjugo arterna endast elfva blefvo kvar. Det är detta de
bättre lottades vidlifblifvande i kampen för tillvaron, som
förstås med uttrycket naturligt urval.

Så häftig och hänsynslös kampen för tillvaron än
är, utgör den dock ett väsentligt villkor för allt
framåtskridande och all utveckling i naturen. Ty de individer,
som utgallras i denna strid, äro just de svagaste, de minst
härdiga, med ett ord, de som äro minst lämpliga att
lefva, under det att de bäst utrustade lefva kvar och
fortplanta sig. De egenskaper, genom hvilka de
öfverlefvande vunno sin seger, gå tack vare ärftlighetens lag
till stor del i arf på dessas afkomlingar, mellan hvilka
en ny kamp för tillvaron uppstår, ur hvilken de bäst
lottade gå som segrare, fortplanta sig o. s. v. Utom
kampen för tillvaron är sålunda ärftligheten ett
oundgängligt villkor för all utveckling, och den ena
förutsättningens värklighet är lika påtaglig som den andras. Att
barn af en rödhårig moder bli rödhåriga, att blå eller
bruna ögon gå i arf, att begåfvade föräldrar vanligen äga
begåfvade barn, äro allbekanta fakta, och hvad som
härvidlag gäller om människan, gäller äfven den öfriga delen
af naturen. Öfver allt är det en bestämd regel att
egenskaper, karaktäristiska för föräldrarna, gå i arf på
afkomman. [1]

Men hvarken kampen för tillvaron eller ärftligheten
räcka till för att förklara utvecklingen. I all utveckling
ligger framträdandet af något nytt, men det naturliga
urvalet i och för sig kan lika litet som en sjukdomsepidemi
frambringa något nytt, och ärftligheten är ju ingenting
annat än ett bibehållande af föräldrarnas egenskaper.


[1] På senare tider har man med allt större skärpa börjat häfda
den åsikten, att egenskaper, som individen under sin lifttid förvärfvat,
ej gå i arf. Hos hönsfåglarna uppträda någon gång individer, som i
stället för fyra äga fem tår, och genom att sammanpara dylika
exemplar har man i Frankrike lyckats frambringa en femtåig hönsras;
däremot anses det vara fåfäng möda att t. ex. genom afhuggning af
en tå, fortsatt genom än så många generationer, söka framalstra en
tretåig hönsras. — En pianists musikaliska öra kan ärfvas, hans under
lifstiden förvärfvade fingerfärdighet däremot icke. Frågan är tydligen
af stort intresse, särskilt för moral-läran, men lämnar själfva kärnan i
darwinismen oberörd. Det bör för öfrigt anmärkas, att ännu många
framstående vetenskapsmän hålla fast vid den gamla läran om förvärfvade
egenskapers ärftlighet, så att frågan för närvarande kan anses öppen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:06:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vaxtskydd/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free