Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERBALABSTRAKTERNA
23
Vidare t. ex. vb, som innebära en skadlig
öfver-drift: förtaga sig fhär står likväl förtaga med annan
betydelse vid sidan!], försofva sig, försvärja sig, försäga sig (jfr
för-sågning); — nära stå: misstaga sig (jfr misstag), missräkna sig
(jfr missräkning), miss-säga sig (jfr miss-sägning).
Osäkert och i behof af närmare undersökning, än jag
ännu kunnat ägna åt frågan, är förhållandet med sådana
refl. verb, vid hvilka sig har d a t i v-betydelse. Vid tillvälla
sig (ngt), tiUtvinga sig, tillnarra sig, tillbyta sig, tillhandla sig
torde i regeln saknas abstr. på -ande, likaså vid af säga sig (ngt)
[jfr afsägelse]; eljest äro verben på af- osäkra, kanske till en
del därför, att sig kan undvaras 1. har en mindre utpräglad
dativbet., t. ex. afkläda sig (ngt) 1. kläda af sig, där väl sig
helst bör uppfattas ss. dativ; obs. att man äfven har akt.
afkläda. — Af tillägna sig brukas sannolikt tillägnandet, medan
tillägnan nog är förbehållet för det aktiva tillägna (ngn en.bok).
II. Verb, som sällan förekomma i riksskriftspråket, ha
en mera hvardaglig prägel och äro öfvervägande
hemma i ledigt umgängesspråk.
Om hithörande verb gäller som allmän regel, att de i c k e
bilda verbalabstr. på -ande (-ende). Såsom jag redan i
»Svenskan som skriftspråk» anmärkte, har det lediga
umgänges-språket en afgjord motvilja mot nom. actionis på -ande1, dvs.
dessa ha ännu icke lyckats bli riktigt populära och folkliga;
de ha öfver sig en viss stelhet, något konstladt och främmande.
Därför kunna också verb, som företrädesvis tillhöra
ledigt umgängesspråk, icke gärna bilda neutr. på -ande, äfven
om de (mera tillfälligt) uppträda i normalprosa. Mycket
betecknande för denna åtskillnad mellan normalprosans och
umgängesspråkets förhållande till neutrerna på -ande (-ende)
är det faktum, att de i talspråket rätt gamla, och äfven i
normalprosa numera någorlunda tolererade, förkortade verben
be, ge, ta, dra, rå, klä o. d. icke kunna bilda nom. actionis på
-ende — ty de behålla ännu en viss hvardaglighet, till hvilken
afledningen -ende ej passar.
1 Obs. att det poetiska språkbruket i det stora hela ansluter sig till
talspråket i undvikande af vbalabstr. på -ånde (-ende).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
