Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Metaller och metallegeringar, av Pehr Lagerhjelm - Zink och zinklegeringar - 74. Ytbehandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Metaller och metallegeringar
74. Ytbehandling.
Betning. Zinklegeringar ytbehandlas ofta för att få ett bättre
utseende eller bättre korrosionsegenskaper. Blankbetsning utföres i ett
max. 25°C varmt bad av 700 g kromsyra och 300 cm3 koncentrerad
saltsyra per liter vatten. Föremålet doppas under c:a % minut,
renspolas med vatten samt doppas ånyo V2 minut i ett bad av 70 %
kromsyralösning. Efter avspolning blir ytan silvervit. Vanlig betning
utföres i natronlut med efterföljande borstning. Fosfatskyddsskikt, som
vid järn, är fördelaktigt, speciellt för armaturer. Som korrosionsskydd
användas vidare galvaniska överdrag av krom, nickel eller silver.
Genom behandling med ammonium-molybdatlösning eller nickelsalter
erhållas vackra färgningar. Etsning av zinkklichéer utföres i Vä
salpetersyra och % vatten.
Galvanisering. Mer än hälften av zinkproduktionen användes för
galvanisering av järnföremål. Zinken har nämligen den egenskapen,
att den korroderar före järnet och på så sätt skyddar detta för
angrepp. Även om det går »hål» på galvaniseringen uppstår ingen rost.
Varmgalvanisering sker på så sätt, att järnföremålen renas med
utspädd svavelsyra eller saltsyra, tvättas med vatten och doppas ned i
smält zink. Zinkbadet hålles täckt med ett flytande lager av salmiak
eller zinkklorid, som ytterligare renar föremålen. Zinköverdraget
består på ytan av ren zink, som på djupet övergår i en järnzinklegering,
som är spröd. Allt för hög badtemperatur och lång tid för
neddopp-ningen gynnar tillväxten av detta spröda lager. Livslängden på
gal-vaniserade föremål beror på zinklagrets tjocklek. Överdragets
utseende förbättras genom små tillsatser av andra metaller till zinkbadet,
t. ex. tenn eller aluminium och nickel.
Sherardisering. Sherardisering användes för små järnföremål av
varierande storlek. Efter rengöring med sandbläster placeras
föremålen i en sluten behållare tillsammans med zinkpulver och värmas till
350—400°G, då zinken fäster på järnet som ett jämnt överdrag.
Behållaren får ej öppnas, förrän den svalnat.
Zinksprutning. Den beläggning, som erhålles vid zinksprutning,
skiljer sig från föregående genom att den endast är mekaniskt
vidhäftande. Någon legering mellan zink och järn äger ej rum. Föremålens
yta måste därför förbehandlas, bäst genom blåsning med stålsand, som
gör ytan tillräckligt rå. Vid sprutningen kan man utgå från zink i form
av tråd, pulver eller smält metall. Zinksprutning tillämpas även på
föremål av trä, glas och papper.
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
