- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
24

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24 VID HEMMETS HÄRD.

klädningen så nätt och grann. Inbjudningskor-
ten äro utsända. I qväll skall brölloppet stå. I
lycklige unge! Må Gud göra lifvet gladt för
eder, och molnen lätta, och tårarna få. Du brud-
gum, var öm och snäll mot henne, som nu
skänker sig sjelf med kropp och själ i ditt våld,
som lemnar sitt eget namn, för att taga ditt, som
tror dig, som högaktar dig, som älskar dig. Jag
säger det igen: var öm och snäll mot henne. Blif
aldrig hård, känslolös, tyrannisk, oefterrättlig.
Hon är det svagare kärilet. Du är stark. Skydda
henne, stå vid hennes sida, när det är stormigt
och farligt. Från i dag är ton din bäste jordiske
vän. Var du hennes. Kom ihåg hvad du lofvat
henne så heligt och dyrt under förlofningstiden,
hvad du skall lofva henne i qväll.

Lyckliga brud! Hemmets korade, myrten-
krönta drottning! Din man är i ditt våld. Han
tror dig, han älskar dig, han nästan dyrkar dig.
Känn ditt ansvar. Led honom med silkeslena
bojor. Blif honom oumbärlig. Blf hans bättre
jag, ekot af hans högsta och ädlaste känslor,
hans goda engel i lifvet. Var trogen i öm kärlek.
En kyss, ett vänligt ordifentijertevarmiublick
kunna jaga molnen från hans panna och sorgen
ur hjertat. Hjelp honom, fräls honom. Följens
åt mot himmelen!

I hören hvarandra till.
bundet utom Gud.
villigt, kärleksfullt.
der detta sker!

Tornklockorna ringa samman.

Ingen mer är i för-
Varen då hvarandras öppet,
O, hvad lyckan blir stor,

Grannarne
Kyrkan är full af folk, men
gudstjensten är ej börjad. Nu tystna klockorna
och orgeln brusar fram 1 hjertliga, hoppingifvande
toner. . Brudståten, -brudstäten!öjaj dei aro
tärnor och marskalkar och föräldrar och slägtin-
gar och brudparet sjelft. ’’O, hvad hon är vac-
ker, så söt hon ser ut,” hviskar man rundt om-
kring. Brudgummen ser stolt och glad ut. Han
byter på denna dag ej lott med någon konung i
hela vida verlden.

Framför altaret står pastorn med öppen hand-
bok. Lugnt och värdigt uttalas de sköna bety-
delsefulla orden i vigselformuläret. "Ja, ja,”
höres det sakta med ljuf dallring i rösten — ’"man”
— ’""hustru” — "hvad Gud hafver sammanfogat”
— ’"Hans heliga änglar ledsage Eder.”

De tu äro ett!

hafva gått förut.

Orgelns toner smeka örat så behagligt. Ko-
ralens fulla ackord bringa lugn och jemnvigt i af
festglädje upprörda hjertan. Man sjunger så
gladt :

«Nu blott för verlden två
För Gud ett lif, en anda
De hulda makar gå,

Att sina öden blanda
Och dela ljuft och ledt,
Allt efter ditt behag,

O, du som vis beredt

Så klar som mulen dag.

Välsigna det förbund,

De vid din kärlek trygga.

Låt dem sitt hopp hvar stund
På dig allena bygga.

Och sist, när jordens band
Af döden lösas opp,

I fridens sälla land
Fullborda deras hopp.”

Lyckans allvar fyller deras hjertan. Ja visst,
Gud vilja de hafva med. Och — hvarför kom-
mer tanken på sjelfva bröllopsdagen — när de
skola dö, vilja de dö tillsammans och dö i Guds
frid.

Pastorn talar hjertliga ord om äktenskapets
höga värde inför Gud. Familjelifvet framhålles
såsom jordelifvets högsta och ädlaste lycka. Ett
lyckligt hem — på denna sidan paradiset finnes
ingenting bättre! Han förmanar dem till kärlek
och tålamod 1i lifvets hvardags-prosa såväl som
när vandringen går öfver dess poetiska, högtids-
omfläktade höjder. Kärlek först, kärlek sist! I
Guds kärlek älskande hvarandra med ett rent
hjerta, se der den högsta borgen för framtiden.

Talet varade blott femton minuter. Orgeln
brusar igen. Nu går brudparet först. Mamma
beder en tyst bön, full af den ömmaste kärlek,
för sin son, som nu hörer en annan till. Pappas
Han tänker på dottern — bru-
den, som varit föräldrahemmets solljus och glädje.
Nu skall hon bort — nej, fader, tem, så heter
det, så är lifvets omutliga lag.

Brölloppsmåltiden är klanderfri. Det är fest i
dag 1 föräldrahemmet, och ingenting får fattas.
Men de små glasen för vinet synas icke till. Bru-
den ville så hafva det. Hon ville sätta ett godt
exempel strax. Ädla, varmhjertade qvinna!
Var alltid lika trogen mot dina grundsatser! —

ögon äro våta.

- Me ABANA

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free