Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 VID HEMMETS HÄRD.
Ja, ett hem! Det anse nog de flesta för en
god sak, men de glömma, att den, som egentli-
gen skapar ett hem, är husmodern, och att hen-
nes kall derför är ett välsignadt kall.
+ +
Mari, ” sade tant Karin, ’’vet du, hvad din
man skall göra, när du är död?”
<Evad menar du, tant:
<cHvad jag menar? Det skall jag säga dig.
Jo, han skall gifta sig med den vänligaste och
saktmodigaste flicka, han kan träffa på.”
«Nej, men huru kan tant...”
:<Afbryt mig ej, förrän jag slutat,” yttrade tant
Karin med någon skärpa och lutade sig tillbaka i
länstolen, fortsättande med ökad fart sin stick-
ning. Kanhända hon icke är så vacker som
du, men hon skall vara vänlig och snäll. Kan-
hända är hon icke så flink i hushållet som du,
men hon skall vara mild och vänlig. Det är
möjligt, att hon icke skall älska honom så högt
som du, men hon skall bestämdt vara mycket
snällare och mycket vänligare mot honom...”
’<<Hvart vill du nu komma med detta, tant?”
<<Åh, ännu har jag ej sagt allt,” fortsatte tant
Karin: . oc Elvar das ksomm sär evmnsan duka
man att älska denna vänliga, snälla hustru, som
en gång skall intaga din plats, när du är borta.
När hr och fru Ström gingo härifrån i går afton,
gjorde din man blott en enda anmärkning. Han
yttrade endast: ’’Ja, hon är verkligen en bra snäll
och vänlig hustru.”
(JE RSN osv CAMMNER
«Nej, jag har inte slutat ännu. I dag kom
din man halfvägs öfver köksgolfvet, för att bjuda
dig på de första mogna päronen, och du besva-
rade detta med att utbrista: Se nu igen, Karl,
hur du sölar ned det nyskurade golfvet med dina
mudderpråmar; du måste gå ut och torka af dig.”
En annan man skulle kastat päronen ut genom
fönstret. — Hur’gjorde du nyss? Misade du inte
ett riktigt surt ansigte, då han kysste dig och du
råkade bli lite våt af hans af regnet fuktiga skägg?
Och sade du inte buttert, att han gerna kunde
låta bli sådant der? Nar han skafferiet veden.
qvicker sig med ett glas mjölk eller saft, får han
ögonblickligen höra förmaningen att ej spilla på
golfvet. När han bär en eller annan sak, varnar
du ständigt, att han ej skall förstöra något. Från
morgon till afton hör man din skarpa stämma,
öfverallt finner du fel och försummelser, du hin-
ner knappt göra annat, än speja efter, hvad andra
göra och icke göra...”
+ SAMen, tent.
LCHör på vidare, mitt barn! Detkrattigaste
åch mest intelligenta män sätta en qvinnas god-
het och vänliga sinnelag öfver allt annat. Derför-
utan skall den dugligaste hustru, vore hon än en
mästarinna i hushållets skötsel, slutligen förlora
sin mans hängifvenhet. Det finnes kanske några
få äkta män, som äro lika lugna och ädelmodiga
som din Karl, lika älskvärda och öfverseende,
lika uppoffrande och grannlaga och så lycklige
genom att älska sina hustrur, men som röna en
sådan der snäfhet och kallsinnighet utan all ända,
att deras tillgifvenhet dör bort tum för tum och
slutligen, efter många missräkningar, försvinner.
Men i de flesta fall behöfves det endast några få
år, innan hustrun med gnat och anmärkningar,
äfven gjorda 1 bästa afsigt, jagar bort lyckan och
förnöjsamheten i hemmet och skapar omkring
sig en irriterande likgiltighet. — Nå ja, min lilla
Mari, du är ej död ännu, och den snälla, vänliga
qvinnan är icke ännu funnen, så du har tidfatt
blifva så älskvärd, snäll och god, att din man
aldrig kan tänka sig någon bättre och snällare
InStnn a Chi so
Mari hade intet ord till svar. Men hon tycktes
hafva fått något nytt och allvarligt att tänka på.
Framtiden skall visa, huru stor anledning hon
slutligen lemnar sin man att tänka på en annan,
en snällare och vänligare hustru 1 hennes ställe.
+ +
Vi tycka mycket om att vara i umgänge med
menniskor, som äro glada och vid godt lynne.
Men betänka vi vår pligt i hemmet och umgän-
geslifvet, att sjelfva bidraga dertill, att glädje
och solsken spridas omkring oss? Det gifves en
del menniskor, som alltid äro obelåtna och miss-
nöjda öfver allting, med allt hvad som göres och
med allt hvad som sker. Hvar egentliga felet
ligger, ha de icke haft sans nog att undersöka.
Felet torde ligga närmare dem sjelfva än de ana.
Kanske finnes det i deras egen lilla andliga verld.
Den som vill och tror sig vara en kristen, borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
