Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
An
förakta och afsky som en orättvis domare, en
domare som aktar någonting högre än lagen, hvilken
står öfver alla. Jag syftar ej pa en grym tyrann
till domare, sådan som förra århundraden egt
så många, utan tänker på en menniskovänlig
person, en person som fruktar Gud och älskar
menniskorna, äfven om han är en domare. Tänk,
en domare som låter köpa sig, som låter beveka
sig af blödiga menniskors tårar, af mäktiga släg-
tingars hotelser, en sådan domare kan ej påräkna
menniskors aktning och förtroende. Gud är en
rättvis domare. Hans rättfärdighet är omutlig.
Den kan ej bestickas. Men Jesus har tillfreds-
ställt den, Jesus är "vår försvarare när Fadren.”
Kom till Jesus.
Ingen frid utan Jesus.
Du behöfver komma, ty utan Jesus finnes in-
gen samvetsfrid eller hjertero. Hvarför känner
du dig så tom och missbelåten efter ett jordiskt,
annars trefligt samqväm, der Jesus ej var med?
Det kännes, som om du varit på en andlig svält-
kurs EvarstörkER Utanbestinidesken fanns
allt till ångst och men.” Huru mår en ung man,
som tilbragt aftonen bland sup- och spel-bröder,
när han kommer hem? Hvarför blir han ond,
när man tilltalar honom, hvarför är han så vresig
Jälan nar ju hat nolgt? Glan
känner sig bedragen, han har ingen frid eller ro.
Utan Jesus ingen frid! Och när jungfrun kom-
mer hem från danssalen, der hon haft så roligt
hela natten, der hon glömt Gud och evigheten,
der hon yrat i nöjets lag, hvarifrån kommer den
djupa, ihåliga sucken? Säg, hvarifrån kommer
den? Och den missbelåtna blicken? Ingen frid
utan Jesus, det är gåtans lösning. Och der ser
jag en kristen, som ligger på det yttersta, sjuk,
plågad, ytterst medtagen, men se, hvilken frid,
som hvilar öfver hans anlete. Se huru glad han
är, se huru han öfvervunnit dödens förskräckelse.
Huru var det möjligt: CJor medöjesusktndjt id
i lifvet, frid i döden. Tänk att en gång stå
och misslynt?
för domstolen utan Jesus.
Något farligare kunna vi ej tänka oss. Käre
broder, du som ej ännu eger Jesus som din Fräl-
sare, nog behöfver du komma.
När man vill hedra sina gäster, så sänder man
dem antingen en formlig inbjudning med sin egen
2 LINE) TENENIVNB ILS ElALD,
namnteckning eller ock går man till dem i egen
person, för att bjuda dem: Kom till Jesus ty
han har gjort bådadera. Han kommer till oss
i det heliga dopet.
Tänk, att innan vi kunna uttala våra andliga
behof, vi kunna ju icke ens förklara våra natur-
liga, har Gud bevisat oss sin nåd. Barndopet
är en stor Guds gåfva. Många drifva gäck der-
med. De förstå icke bättre. Men vi tackagnd
för barndopet. Hans förbund står också fast.
Det är i sanning en förmån utan like, att ifrån
sin späda barndom vara medlem af det rike, der
Guds Helige Ande på sitt himmelska och osyn-
liga sätt verkar till vår frälsning. Huru ofta
hafva vi icke sedan dess erfarit Herrens bjudning.
Minnes du, när du satt på mammas eller pappas
knä och frågade om Jesus och himmelen? Min-
nes du, huru ditt hjerta rördes, när du hörde om
den store Barnavännen? O, hvad
barnaåren i det kristna hemmet
äro dyrbara och sköna. Och snart kunde du
sjunga om Jesus, som hafver barnen kär, De
små barnen” eller andra sköna barnsånger. Då
var du ej rädd för Gud, broder, då längtade du
till himmelen och undrade om du icke snart skulle
få komma dit. Och under nattvardsundervis-
ningen, vid din konfirmation och första natt-
vardsgång kände du tydligt, huru högt Jesus äl-
skade dig, huru kärleksfull hans inbjudning var.
O, minnes du ej denna vårdag. Solen sken .så
vackert, alla träd stodo i sin första fägring, sy-
renhäckarne fylde luften med sin vällukt, kyrkan
var högtidsklädd och det var du med, din pastor
såg på dig så trofast och allvarligt, mamma bad
Gud välsigna dig, när du gick till kyrkan på mor-
gonen. Du minnes nattvardsbarnens sista möte
ett par dagar förut, huru varmt din lärare ännu
en gång bad dig gifva hela hjertat åt Gud. Du
minnes väl dina tankar
den minnesvärda veckan.
Nu står du ändtligen inför Herrens altare och
församling. Under konfirmationstalet och för-
höret värmes ditt hjerta alltmer. Du tyekar,
men du vågar ej låta bli, du ville och hoppas
vara Jesu rätte lärjunge och vid nattvardsbordet
tycker du dig redan smaka och se, huru ljuflig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
