Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 VID HEMMETS HÄRD.
det? Nej, nu skrifver han ut skatt på drinkarens per hjertat, förfäåar henne, gör henne hård och
vilja och förstånd, på hans kropp och själ, byter
ut hans arfsrätt i himmelen för några supar på
jorden, och sänder sin hemske rättstjenare Deli-
rium att kräfva ut den sista skärfven. Der kom-
ma vällusten och sinnligheten nu näst. Är det
icke underligt, att så många menniskor fira jul med
att supa och dansa värre än annars. OO, hvilken
makt har icke sinligheten öfver menniskan. Den
är lika stark som tobakens och rusdryckenskapens
och ofta än starkare. Hemliga och uppenbara
synder suga folkets lifsmerg och lemna slägtet
vekligt och förslappadt. Skrifver den synden ut
någon skatt? Ja visst, käre läsare. Se den der
starke, blomstrande ynglingen. O, hvad hans
blonda hår, hans himmelsblå ögon, hans manliga
gång och höghvälfda panna intressera oss. Det
kan blifva en man af honom, en man af heder
och med en rik framtid. Men hvad är det fatt
med honom om ett par år? Han är blek, hans
ögon hafva förlorat sin glans, gestalten är lutande,
blicken slö, lemmarne skälfvande, tankarne oroli-
ga och orediga. Ett par år till. Han är konstig,
O, broder, det är den syndens skatt-
skrifning. Det är den hemliga syndens hemska
men naturliga och säkra följd. Se den der jung-
Huru yr och glad är hon ej. Juldansen är
Skall man icke vara glad,
när man är ung, säger hon. Och hon är så glad
som en fogel i vårvind och grönska. Hon håller
på, men hvarför bleknar rosen på hennes kind,
hvarför faller den yppiga barmen in, hvarför öf-
vergifves hon af sina kavaljerer? Jo, det är lung-
sot, säger man, och snart bär det af till grafven,
23 år—gallopperande lungsot—ledsamt men det
händer ju så ofta—så är hennes jordiska skattbe-
talning slut. Hennes kamrat och sällskapssyster
lefver men med ett fläckadt namn, och en varelse
utan faders namn och välsignelse skall förebrå
henne synden så länge hon lefver och känner syn-
dens ekattskrifning! I huru månget hem och i
huru månget äktenskap har ej den djuriska lustan
dödat kärlek och förtroende, bringat sjukdom och
nöd och till slut en för tidig död åt en trogen och
älskande qvinna, som förtjenat ett bättre öde.
Gud bevare oss för köttets begärelse. Är
Girigheten bättre?
Den förhärdar en menniskas själ, dödar
Sammankrym-
säger man.
frun.
hennes förtjusning.
Omej:
de bättre känslorna hos henne.
omensklig mot sina närmaste och sin familj och
till slut så liten och lätt, att man ej behöfver lägga
henne på vågen för att veta, att hon är för lätt för
den evige domaren. Så är det med högmodet
och flärden och egenkärleken och alla synder.
Och äfven om Gud bevarar dig från grofva ut-
värtes synder, käre läsare, så hur är det med ditt
hjerta? Känner du dig sjelf? Vet du huru dina
saker stå, äfven om du är en kristen? Ty det må
vi nu påminna oss, att aldrig hade det blifvit jul,
om icke synden hade varit en så förfärlig fiende
mot oss, och aldrig blir det jul för din själ, förr än
du vet och känner, huru litet och föga du i din
egen kraft kan vinna seger öfver synden och ditt
syndiga hjerta. O, Gud gif oss ögon att se med!
Har du farit till Bethlehem?
Icke med medeltidens korsfarare, icke med heliga
munkar och riddare, icke till Bethlehem i Pale-
stina. Det skulle göra dig föga andlig nytta, och
derigenom blefve det säkert en fattig jul för din
själ. Och dock till Bethlehem. TB enmnet
hem mitt hjerta i stilla pilgrimsfärd. Nu skyndar
från den smärta som bor bland tidens flärd. Der
vill min själ sig gömma. Der har min tro sin
skatt. Jag vill ej Jesum glömma, se’n han fått
hjertat fatt. —O, kom! jag har upplåtit mitt hjer-
tas dörr för dig, du som mig allt förlåtit, med
Gud försonat mig. Kom Jesu, alltid gästa, uti
mitt hjertas hus, kom att din brud dig fästa i nåd,
i tro, i ljus —Bethlehem betyder brödhus. Har
du varit der? Du vet hvad meningen är. Guds
ord är det lefvande brödet. Innan en menniska
får lust och smak för Guds ord, blir det aldrig:
jul för hennes själ. Det är förunderligt med den
saken. Så snart man kommer 1 andligt bekym-
mer eller endast blir sjuk och tror att man skall
dö, så tager man strax till Guds ord. En inre
profetisk aning säger oss, att der skall man söka
och finna lifvets bröd. ’O, broder, begagnarder
flitigt, stanna länge i Bethlehem. Vänj din själ
vid kosten som der vankas, ty den skänker helsa
och lifskrafter och till slut det eviga lifvet. Och
låtom oss komma ihåg, att icke ens i Bethlehem
finnes någon Jesus utan i krubban. Minst af allt
väntade man väl att finna honom der. I herber-
get, hos byns förnämste man—men nej, i stallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
