- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
69

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN SISTA BÖNEN. É 69

och krubban. Bethlehem sjelf var ringa nog,
men krubban ännu ringare. Så måste vi begagna
Guds ord, att det är vårt hjertas åtrå och behof.

En stor glädje.

När själen får jul, så blir det en stor glädje. Då
får man också börja sjunga med i änglarnes jul-
kör. Äran hade menniskan stulit från Gud.
INens skall) (Gud ”hatva och behålla. Då, käre
läsare, blir det ej strid om rang och värdighet
härnere. Då blir det ej dispyt om hvem som
skall hafva den högsta platsen, ty den skall Gud
och Guds Son hafva. På jorden och för jorden
skall det blifva frid. Gud är vår vän. Synden
är borttagen. Verldskrigen äro 1 sanning synda-
straff, ty de stå i rak strid mot julhelsningen, och
den tid vänta vi; då allt krig med blodig klädnad
skall uppbrändt varda. «Så är ock hvarje sann
kristen en vän af frid och försonlighet.—’’Menni-
skorna en god vilje. —Hvem kan beskrifva den
härlighet som ligger häri. Gud har ett godt be-
hag till oss. Men har din själ fått jul, så får du
samma kärlek mot menniskorna som Gud har.
Man ropar och skriar om

Broderskap och jemlikhet.

Stigen tillbaka, I stormän, och låten Bethle-
hemsstjernan lysa klart för eder. Hören himla-
körens sång. Förstån hvarifrån broderskapets

och jemlikhetens ide härstammar. En Gud, allas
Fader, Jesus vår broder, etti Kristus Jesus. 0;
I kristne, sluten då en gång upp med allt, som
strider mot denna julhelsning och låten det blifva
jul här nere hela året om.

En missionspredikan

parsjeliva juldagen. "Jo wisstit De beryktade
detrut: C Deträrtdet rätta rmissionssinnet. Det
ligger i sakens natur, att den som har en god ny-
het, ett stort glädjeämne, han vill omtala det för
andra. , Det är omenskligt att ega något godt en-
sam. Så skulle också vi vara varma missions-
vänner. Du är det ock, om din själ fått jul. Och
låtom oss med tacksamhet till Herren erkänna,
huru rikt på goda gerningar vårt svensk lutherska
folk som ett helt hittills varit. Gud vare tack för
förmånen att få höra till och arbeta bland och
för ett sådant folk. Hvarje ny kyrka, hvarje ny
missionsstation, och gifve Gud att vi snart finge
någon ny sådan äfven bland hedningarna, hvarje
ny skola, hvarje nytt barnhem och hospital,
hvarje ny kristlig bok eller tidning är en ny och
kraftig juldags- och missionspredikan. Och de
gamla inrättnirgarne stå der qvar som monument
af Guds nåd och de kristnas tacksamhet. Bro-

der, se till, att du för din del beryktar ut Herren
Jesus och hans nåd särskildt nu under julen och
böneveckan.

Den sista bönen.

HVEM VET?

Den natten, då jag förråddes,
På Oljoberget i smärta

Jag bad med bristande hjerta
Och svettades blod för dig.
Ve, och hvem vet, om nånsin
Du en gång tänker på mig!

När under slagen jag blödde,
När, törnekrönt och försmädad,
Jag blef bespottad och hädad,
Då tänkte jag blott på dig.

Ve, och hvem vet, om nånsin
Du en gång tänker på mig!

Bland syndare blef jag räknad;
Af Gud och menskor förkastad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free