Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HE VID. HEMMETS HÄRD.
hvad sorg bekymrar oss, bed, tro, och hjelpen
skall förvisso komma. Tänk,
alla omsorger
få vi lägga på Gud. Du har dina egna omsor-
ger, hårda tider, knappa tillgångar, dålig för-
tjenst, betryckt affärsställning, många och nöd-
vändiga utgifter, barn som växa upp — "små
barn, små bekymmer” — slägtingar som vandra
på den breda vägen, dina egna skröpligheter —
ja, nog räcker det till för hvar och en af oss. Du
är ung kanske. Du kan ej se din lefnads fram-
tid och kallelse så klart och tydligt som du gerna
ville. Hinder stå i vägen. Du vet ej, om du
skall fortsätta eller sluta upp. Penningar fattas,
vänner fattas, allt synes dig fattas. Och sedan
komma de allmänna omsorgerna för samhället,
kyrkan, missionen, skolan. O. hvad tröst i löf-
tet som vi fårt. Felet ar vi bedja ejnog, och
det lilla vi bedja är för trossvagt. Annars ville
Gud underbart hjelpa oss i alla våra enskilda an-
gelägenheter. Ja, käre läsare, se tillbaka,ser du
icke en underbar, fast osynlig hand,som följt och
ledt dig så länge och så väl. Fatta då tröst.
Densamme Guden lefver än och han har icke
tröttnat vid att hjelpa. Och när vi tänka på de
stora allmänna behofven, så är det likadant der.
För våra enskilda församlingar behöfs ju så myc-
ket. Hvarifrån skall det komma. Kyrkan är
för liten, hvarifrån skola vi få penningar att byg-
ga en ny? Och för vårt läroverk behöfves ännu
mycken och stor hjelp. Hvarifrån skall den
komma. Bed, bed, bed! Gud hörer bön än i
dag, liksom förr. Ack, att vi endast hade tron,
så skulle det lyckas för oss. En sådan hjelpare
som Jesus är det saligt att hafva att göra med.
Men det är också
farligt att hafva med Jesus att göra.
Se i texten. Så hårdt Herren syntes handla
mot fikonträdet. Låtom oss draga nytta af lärdo-
men som ligger deri. Han aktar ej löfven ringa,
men han väntar något mer. Formen göriej till
fyllest. Tänk, huru formfulländad den judiska
gudstjensten var, när Jesus kom. Hvilka nog-
granna föreskrifter för allting, och dock var tex-
tens löffulla och frukttomma träd en rätt bild af
egendomsfolket på Jesu dagar. Bland oss mär-
ka vi ofta träd, som icke ens ega några löf. Huru
många af våra landsmän både här och på andra
platser lefva icke i grof och öppen ogudaktighet.
Här och der kännes bränvinsstanken i sjelfva
kyrkan, och kortleken och bränvinsflaskan utgöra
menniskornas bästa nöje och tidsfördrif. Andra
äro så verldsliga och giriga, att, om det berodde
på dem, skulle intet Guds rike finnas på jorden.
Ännu andra följa köttets lustar och begärelser
och förstöra sig till både kropp och själ. O, huru
skall det gå med det träd, som har hvarken löf
eller frukt? Är du, som läser detta, kanske ett
sådant träd?
Nya Llöf.
Här och der finna vi ett träd, som börjar slå
ut löf. Tänk, huru uppfriskande det är att på
våren se, huru knopparne svälla och löfven spric-
ka ut och allting ser så ungt och friskt ut. Hvem
kan låta bli att vara glad då. Detsamma erfar
man då en menniska börjar visa tecken till bätt-
ring och lif, kommer flitigt i kyrkan, hörer på
med uppmärksamhet, sällar sig till de kristnas
sällskap, öfvergifver sina ogudaktiga kamrater och
syndavanor och sålunda ger godt hopp om sig.
Stora och många löf
hafva gamla församlingar och församlingsmed-
lemmar. Många goda gerningar, goda vanor,
kärleksverk och annat sådant. Allt detta är gläd-
jande, men det är ej nog. Formen, löfven, äro
ej att förakta, de skulle i stället vara ett bevis på
den inre halten, men Gud väntar ock frukt.
Det är
bättringens frukt,
han först söker. Det allmänna sinnet, tidsandan,
om vi så få säga, är intet bättringssinne. Man syn-
dar och är stolt öfver eländet. Ser man, att det
är galet, så vill man ej erkänna synden ändå.
Gud vill, att vi skola vara botfärdiga, att vi skola
ödmjuka oss inför honom, gifva honom rätt i sitt
ord. Ack, att Gud finge gifva oss detta botfär-
diga och ödmjuka sinne 1 rikt mått. " Dernäst
är det
i trons frukt,
Jesus söker. Vi äro ej hulpna, förrän Gud med
sin Ande fått verka tron 1 våra hjertan. Huru
mycket vi gråta öfver synden, bedja, läsa, sträfva
King
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
