- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
75

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BLIND FÖRR, MEN NU SEENDE. 75

ser hon kanske, att han ej blott är en jude, utan
måhända en judisk lärare eller i alla fall en mera
framstående personlighet. Att en sådan af en
samarit skulle begära att få dricka, var redan mot
gällande sedvana, men att han begärde det af en
samaritisk qvinna var ännu förunderligare. Tänk,
hvad qvinnan aktades ringa i forntiden, och tänk
huru mycket qvinnan har att tacka Kristus och
kristendomen för. Detvar Kristus, som visade
henne den verkliga humaniteten, som ryckte
henne upp ur den underlägsna ställning, hon förut
egde och stälde henne vid mannens sida som
dennes jemlike. För den samaritiska qvinnan
var någonting sådant både oerhördt och oväntadt.
Men nu var samtalet börjadt, och hvarje gång
Jesus sade något, steg hennes förundran. ’För-
stode du Guds gåfva, och ho den är, som säger
till dig: gif mig dricka, då beddes du af honom
och han gåfve dig lefvande vatten.” Men hon
förstod ej ännu Guds gåfva, ej heller att Jesus,
Messias, var henne så nära. Förunderligt, förun-
derliet tänkte hon. Det lät som skryt. Skulle
denne främling vara mer än fader Jacob? Den
som dricker af det vatten, som jag honom gifver,
skall icke törsta till evig tid. —Nu var måttet
finllt af förundran och intresse. Hvilket vatten!
"Icke törsta till evig tid!” och hon som hade gått
fram och tillbaka hundratals gånger, i många år,
med vattenkrukan på sitt hufvud. Nu ville hon
då gerna få dricka af ett så underbart vatten, och
med begärlighet beder hon honom.
jomfhar) att intresse. är ej nog. Huru många i
våra församlingar äro ej intresserade kyrkogån-
gare och församlingsmedlemmar, utan att derför
vara rätteligen omvända. De älska sin försam-
ling och sin pastor och gudstjensten; äro med i
allt arbete och alla företag, men någon kristlig
hjertefrid veta de ej af. Jesus visste, hvad som
behöfdes härnäst. Försigtigt, men med säker
hand, blottar han hennes innersta. Huru ömt,
men huru verkligt når han ej sitt mål. ’Gack,
kalla din man.” Hvad kunde vara naturligare
än att hennes man skulle vara med om ett så
stortgodt som detta lefvande vatten. Men hon hade
ingen man ilaglig mening. Denna enda fråga blot-
tade således hennes synder och råkade samvetet.
Samvetet måste väckas,
om vi skola blifva rätta kristna. Kristliga predi-
kanter och lärare måste alltid hafva det for ögo-

Men, märk-

nen. Innan Guds ord når samvetet, så må alla
andra tecken tyda på en god utgång, men det
blir ingenting af, ingen sann omvändelse det oak-
tadt. Och nu käre läsare, kanske det finnes i din
lefnadshistoria, i ditt samvete någon sådan öm
punkt, som Herren Jesus sökt påminna dig om.
Du har slingrat dig undan allt hittills. Gör det
icke längre! Det är battre, att samvetet får tala
här, än att det nedtystas här och sedan skall
tala med förtviflans ord i dödens och domens
stund.

Slingra sig undan. Ja, det sökte nog qvinnan
göra också. Hörst sade hon: "lag har ingen
män. > Men det lyckades ej. . "Du sade rätt, ’
och så förnam hon, att hon ej kunde undkomma
på det viset. Nu blef hon på en gång religiös
och ville öppna

en religiös diskussion

med Herren Jesus. Vi veta ej, om det skedde
medvetet. Många menniskor löpa omedvetet
bort från Herren, när han ville hjelpa dem att få
saken på det klara: De göra det rent af i väl-
mening. Nog var det vigtigt nog att veta, huru-
vida Garizim eller Jerusalem vore den rätta guds-
tjenstplatsen, men det var ej nu den stora, vig-
tiga hufvudfrågan, och derför blef Jesu svar, som
vi minnas, också derefter. Och huru många nåde-
tillfällen hafva menniskor icke förspilt på skadliga,
andliga disputationer. När du en gång står vid
grafvens rand och skall in i evigheten, så blir det
ej så mycket fråga om, huruvida du på jorden
varit lutheran, metodist, baptist eller missions-
vän. Då blir frågan, om du trott på Herren Je-
sus eller ej. Låtom oss komma ihåg detta, och
det isynnerhet om vi redan äro kristna. Må Gud
få sina äldre kristna riktigt på allvar med i arbe-
tetsa att

de icke taga permission

för tidigt, lägga sig på latbänken eller göra sig
sjelfva till inspektorer och poliskonstaplar öfver
dem, som vilja göra sin Herres vilja gladt. Inga
undanflykter hjelpa, och nu vill hon icke längre
undfly. Under undanflykterna, medan hon ännu
höll på med dem, så vaknade en underbar åtrå
och längtan hos henne. ’Du är en profet!” ’ När
Messias kommer, varder han oss allting undervi-

sandes.” Se, huru Herren Jesus i sin förunder-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free