Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 VID HEMMETS HÄRD.
det tåget. Hon gör endast en sak: hon fattar
deruti så hårdt, att hon sedan knappt kan släppa.
En man föll öfverbord. Han märktes och ett
tåg kastades till honom, han nådde det och fat-
tade tag i det och höll så hårdt, att det dröjde
en lång stund, sedan han blifvit räddad, innan
han kunde släppa sitt tag. Gör du detsamma
med Jesu löfte, och du skall blifva en "riktig kri-
sten.” Så skall du ock snart lära tålamod och
öfverseende med andra, ty din blick skall vändas
från grandet i broderns till bjelken i ditt eget
öga.
Du är rädd, att du icke skall hinna fram.
Många ursäkta sig dermed, att de icke våga
börja, emedan så många som börja
Hör huru Bibeln vittnar: ’’Den uti eder ett godt
verk begynt hafver, han skall det ock fullborda
intill Jesu Kristi dag.”
Du vill vänta till behagligare tid.
Vet du, hvarifrån den rösten kommer? Kom-
mer den från Gud? Finnes det ett enda ställe i
skriften, som kan gifva dig anledning att tro så?
Visst icke. Gud säger: nu är den behagliga ti-
den, nu är salighetens dag. Guds stora predi-
kan är: i dag, nu. Verldens och djefvulens och
ditt otrogna hjertas predikningar äro: i
morgon en annan gång. pr EvenfkvilNdna
lyda? Till hvem hyser du det största förtroen-
det? Hvem tror du, det är säkrast
aldrig hinna fram. De peka på den
och den och säga: han började en
gång, men efter en tid var han likadan
som förut. Jag vill icke likna ho-
nom. Om jag kunde blifva allvarlig
nog, så att jag med frimodighet kun-
de se ut åt hela väglängden och kän-
na, att jag skulle orka fram, så ville
jag genast börja. Nu känner jag mig
dock så kall, oduglig och svag, att jag
aldrig skulle hinna fram. Jag är väl
bara litet uppskakad i mina känslor,
kan jag förstå. Nu skola vi icke söka
bemöta dina invändningar, utan i stäl-
let bedja dig se åt ett annat håll. Jag
vet en sak förvisso rörande din ställ-
ning. Den som aldrig börjar på all-
var, han kommer säkert aldrig fram.
Har du hört, att den, som icke ens
börjar, har något hopp om att komma fram. Du
skulle resa till Californien, men du blir qvar här i
Lindsborg. Fastän du kunde få biljett, så ger du
dig icke åstad. Hvem vet, om du skulle komma
lyckligt öfver bergen och öfver sandöknarne till
paradiset i Californien. — Och sälblir Cduölgvan i
Lindsborg. Hinner du någonsin fram på det vi-
set: Aldrig) aldrio: föNAE sättat td äminjesn
namn ett fast beslut att börja, fortsättningen
skall Gud sörja för. Nu är det hufvudsakligen
fråga om att börja. Gör det ärligt, lemna dig
helt i Jesu kärlekshänder och tro hans nåd allena,
så skall han nog, så långt du vill blifva qvar i hans
händer, hjelpa dig framåt på vägen till himmelen.
Svensk kyrka i
San Fransisco, Cal.
att lyda? Nu broder, hör ett ord.
Detta är kanske en af de allra farli-
gaste fördomar, som ligga i vägen
för salighetssökande själar. Vet du,
hvad det betyder? Baraorvillicke
släppa Guds folk. Han låter dig ger-
na tro på framtiden. När fhansej
längre kan hålla dig säker och lugn,
så vet han, hvilken god bundsför-
vandt ditt hjerta är, när det blir fråga
om det farliga och förderfliga upp-
skofssystemet. Skulle det icke vara
en dubbelt behagligare tid nu? Jul
bakom oss, påsk framför, med så
många rika tillfällen att betrakta or-
det om Jesu kärlek. Skulle det icke
vara en behaglig tid nu, när så mån-
ga söka Jesus? Jo nu är den bästa,
den mest behagliga tiden. Hvarför
skulle icke du nu komma till Jesus och få visshet
om dina synders förlåtelse! Kom, kom, gå, gå,
genom porten, Röj bort stenarne!
Reser upp ett baner!
Detta är textens glanspunkt. Fanan som
Kristi kyrkas skepp förer, är en fridens och salig-
hetens fana. Det är korsets fana. Vår första
moder, Eva, längtade efter, att den fanan skulle
vaja. Hon kallade derföre sitt första barn en
Gudsman. Två tusen år senare, men ändå två
tusen år innan Jesus kom, såg Abraham hans dag
och vardt glad. Fem hundra år till och Moses
rs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
