- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
92

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92 VID HEMMETS HARD.

grym och obarmhertig, som ej hörde sin sons bön
i Gethsemane och som lät honom hänga utan
tröst på korset. Men det var i vårt ställe Jesus
dog. Hvem minnes ej med djup rörelse schweitza-
ren, som med en helsning för barn och maka till
sina kamrater, banade väg genom fiendernas
fälda spjut genom att

trycka dem i sitt hjerta.

Han räddade sitt fädernesland, men det kostade
honom sjelf lifvet. Så har vår Jesus gjort. Han
har lagt århundradens sorger och synder på sina
skuldror, han har tömt dvalakalken, han har
tryckt dödens spjut i sitt hjerta och derigenom
frälsat oss. . Det var Guds räd, latt Jesust skulle
smaka döden för alla. Jesu fien-
der med Caiphas i spetsen sade
ock, att det var nyttigt, att en man
dog för folket. Det var före slaf-
veriets upphäfvande. En herre
reste på hafvet med sina barn och
en slaf, som tog vård om dem.
Skeppet förliste. Nu voro redan
nästan alla räddade, och lifbåten
lade till vid det hastigt sjunkande
skeppets sida för sista gången.
Båten var full. Då kom negern.
Han bar en stor börda 1 sina ar-
mar. Sjömännen sågo på honom
och & hans] borda. fi Dentungt
lastade båten kunde ej bära allt.
Antingen måste han lemna bördan eller sig sjelf.
Negern stod rådvill ett ögonblick. Sedan upplö-
ste han sitt knyte. Det var hans herres tvänne
barn. Han lemnade barnen till folket i båten.
«Säg min herre, att jag sökt rädda hans barn,
som han bad mig.” Och så gick han på däck.
Snart slogo de vreda vågorna samman öfver ho-
Men barnen vo-
ro räddade, fastän räddaren köpte deras frälsning
med sitt eget 3 Jesusktharidöttivästrstalle:
Vänner och fiender hafva sagt det.

nom och det sjunkande skeppet.

Hvad göra vi?
När vi tänka på förra mörka tider och jemföra
dem med våra, så borde vi blifva tacksamma.

Tänk, när man för tjugo a trettio år sedan i
Sverige reste och vandrade sex, åtta mil för att

Första Svenska Lutherska
kyrkan, Galesburg, TI.

få höra ett rent Guds ord förkunnas. Nu är det
förändradt. Guds ord finnes rikligen bland oss.
Det förkunnas i andans och kraftens bevisning.
När det derför blir fråga om, huruvida vi känna
Guds vilja eller ej, så är svaret snart färdigt.
Efter kunskapen känna vi Guds vilja väl. WVi
känna till vår Bibel, vi kunna Katekesen, vi gå
flitigt i kyrkan, vi känna alla de stora skiljoläror-
na, vår kunskap är stor nog. Om vi noga öfver-
vägde hvad detta innebär, så skulle vi både gläd-
jas och förskräckas. Men vi veta ju alla, sedan
vi voro barn att det icke är nog med kun-
skapen. Noaks timmerman visste, för hvad än-
damål arken byggdes, Jerusalems innevånare
visste, hvad Jesus hade sagt, visste huru stark
den romerska krigshären var, men det räddade
ej dem och .deras stad från under-
gång. Kanske du är så stank
andlig kunskap och förstånd, att
du kan disputera med: motstån-
darena. - Tänk huru lutheraner
och methodister och missions-
vänner och baptister bland oss
svenskar hafva disputerat och än
disputera. Det är en stor Guds
gåäfva att tro och älska sanningen
i fråga om läran, att kunna försva-
ra den ärligt och manhaftigt, att
vara grundligt hemmastadd i sina
skiljoläror, men allt detta är icke
nog. Fariseerna voro mästare i
konsten att argumentera med
motståndarne och således försvara sanningen.
Men de voro det oaktadt Jesu bittraste fiender.
Renlärighet är tyvärr ej på långt när alltid det-
samma som, eller förbunden med; Kkristhonlit
De skriftlärde och öfverstepresterna voro så väl
hemmastadde i profetian, att de på Herodes
ängsliga spörsmål rörande Messias födelseort
strax kunde svara, men de trodde ej på Kristus
för det. Hvad göra vi? Huru är det med

= ll

våra erfarenheter?

vår personliga bekantskap med Jesus och hans
nåd? Detär en helt annan sak att gå på vägen,
än att endast hafva hört om den. Wi svensk-
amerikaner, som äro födda i detta land och aldrig
sett gamla Sverige, kunna hafva läst mycket om



å
;
i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free