Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILDE TEXEMMMETS LAR:
Vägen till himmelen.
GOLGATHA.
Igenom tider många
Och evigheter långa
Tandanom jag gått.
Dock hvart jag kosan tagit,
Har intet så mig dragit
Som Golgatha, der korset stått.
ZINZENDORF.
Igenom många länder
Jag gått med staf i hand
Och skådat fält och stränder
Från mången klippas rand;
Dock öfver alla höjder,
Som namn i häfden ha,
En kulle mest jag prisar,
Hans namn är Golgatha,
Ej reser han sin panna
Bland molnen isbekrönt,
Ej solens strålar stanna
Omkring hans hjessa skönt;
Dock så från jorden tagen,
Så nära himlarna
Jag aldrig känt mig dragen
Som der på Golgatha.
Ej stolta cedrar trona
På kala hjessan der,
Ej ekens höga krona
Hans nakna sida klär.
Dock alla konungscedrar,
Som Hermons lunder ha,
De böja sig för korset,
Som står på Golgatha.
Naturens under sköna
Ej här för ögat stå
Ej blomsterängar gröna
Med strömmar silfvergrå;
Dock all naturens under
För mig ej värde ha,
Då jag den ädle skådar,
Som dog på Golgatha.
Här inga blickar qvälla
Ur mossig klippas rand,
Att se”n till strömmar svälla,
Som vattna skog och land;
Dock under helga korset
En lifsens brunn vi ha, — $
Han sprungit ur det blodet,
Som rann på Golgatha.
Ej kullens toppar glimma
I solens gyllne glans,
Nej utaf mist och dimma
Hon bär en ständig krans;
Dock under skönsta himmel
I Rom, i Attika
Till dina helga skuggor
Jag längtat, Golgatha!
Der slår den stolte hedning
Med ångrens qval sitt bröst;
I stilla dödsberedning
Fick röfvarn der sin tröst.
Der klinga änglaharpor
Ett saligt gloria”,
Och evigheter sjunga
En sång om Golgatha.
Du pilgrim, qvald och trötter,
Kom rasta här och bed,
Lägg för Försonarns fötter
Din syndabörda ned!
Gå sedan och förkunna
Med fröjd för menskorna,
Att vägen till Guds himmel
Går genom Golgatha.
GEROK.
SA
seST, JAG STÅR FÖR DÖRREN OCH KLAPPAR.”
Uppb. 3: 20.
Det är oändligt stort och saligt, att vi få kom-
ma till Jesus, men än större är det, att han vill
komma till oss. Stort vore det, om vi krypande
gråtande, bönfallande, finge nalkas nådens tron,
men större, saligare är det, att nådens och fri-
dens konung kommer till oss, saktmodig, mild,
klappande på dörren för att komma in. En så-
dan vän borde i sanning icke hafva någon ovän.
ker KAN re
ång MV
a AN NAR
FT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
