Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NSI GTEIG ERE GER:
113
En vigtig regel.
MINNETS LUND.
1255 Ga Oc
En stilla trädgård grönskar
För mig på skuggig grund,
Att vandra dit jag önskar
I mången enslig stund.
När dyster blifver dagen,
Och stugan blir för trång,
Af hemlig längtan dragen
Jag ställer dit min gång.
När ödets blixtar ljunga,
Och eld min skörd förtär,
För milda vingar gunga
De gyllne axen der;
När afundsmännen ryta
Och krossa grymt mitt hopp,
Der kunna de ej bryta
En enda rosenknopp.
Der blomstrar än den blomma,
Hvarmed jag lekte gladt,
När hos min moder fromma
I famnen än jag satt;
Der dofta blad så gröna
Från vårar, som ha flytt;
Till gamla toner sköna
Jag lyssnar der på nytt.
Der ser jag dessa lunder,
Der förr jag gått allen,
Och läser Herrens under
På mången mossig sten;
Och dessa skuggor kära,
Som jag begråtit så,
På gröna fält helt nära
Invid min sida gå.
Och om jag plötsligt spårar
En välkänd grafsten der,
Jag gjuter sälla tårar,
Ej bitter sorg mig tär;
Ty ljuft kring stenen sväller
Den mjuka mossans bädd,
Af ros och eterneller
Är korsets stam beklädd.
Du qvalda sorgsna hjerta,
Kom hit till denna lund,
Förglöm din bittra smärta
Och hvila här en stund;
Här sväfvar kring din panna
En frid, som ingen stör,
Och furierna stanna
Med bäfvan utanför.
Och om du har fått dricka
Ur källan här, min vän,
Skall klart ditt öga blicka,
Din själ bli ung igen;
Hvad helst ditt öga skymmer,
Hvad helst ditt hjerta tär,
För denna trolldryck rymmer,
Och nyfödd står du der.
Om du är enka vorden,
Som brud på nytt du står
Och ögat blygt från jorden
Opp mot din brudgum slår;
Om du som gubbe stultar,
Ditt hår blir gult igen,
Som liten pilt du tultar
I barndomshemmet än.
Om du i hafvet summe
Vid stormens vilda brus,
Från hemmet du förnumme
Tornklockans milda sus;
Om du som brottsling sträckte
Dig på en bädd af halm,
Som menlöst barn dig väckte
Din moders morgonpsalm.
Står du, om allt förlägen,
Försänkt i syndens grus,
Du skall! dock finna vägen
Hem till din faders hus,
Om till den lunden sälla
Med ångerns tår du smög
Och ur dess underkälla
Förnyad ungdom sög.
När nådens röster locka
En arm, förlorad son,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
