Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 VID HEMMETS HÄRD.
och hans församling fira gudstjenst, och så skola
vi ock en gång få vara med deruppe, der förföra-
rens snaror och frestelser höra till det som är till-
rygga, och skenet från gatorna af guld, ljudet af
den himmelska kören, Herren Jesu egen närvaro
skola komma oss att förgäta, att vi någonsin voro
gäster och pilgrimer i ett främmande land. Der
är vårt mål.
Den stora hemligheten.
JAG LÄNGTAR HEM.
EIebröktg: 4:
Ty vi hafva häringen varaktig stad, utan
vi söka efter den tillkommande.
Jag längtar hem till trogna fadershuset,
Till fadrens ömma bröst;
Långt bort ifrån det vilda menskobruset
Jag söker frid och tröst.
Jag gick i verlden ut med namnlös trängtan,
Jag vänder åter hem med stilla längtan.
Hvar jordisk önskan är mig snöd och slem.
Jag längtar hem.
Jag längtar hem, är trött af qval och pina.
Farväl, du falska verld!
Jag längtar hem, är mätt på fröjder dina,
De voro idel flärd.
Om Gud så vill, skall jag min klagan dämpa
Och manligt genom denna verld mig kämpa.
Dock hjertat trår till sitt Jerusalem,
Jag längtar hem.
Jag längtar hem. Jag såg i sälla drömmar
Ett bättre fosterland;
Der fins en fader, som för barnen ömmar
Och räcker dem sin hand.
Förbi är sommarn, svalan hemåt svingar
Högt öfver berg och dal på lätta vingar.
Blir foten snärd, hon flyr med bruten lem;
Hon längtar hem.
Jag längtar hem. När förr som barn man hade
Mig fört till lekar ut,
En liten stund jag mig åt dessa gladde,
Sen var mitt jubel slut;
När än som stjernor brödrens ögon blänkte
Af hat och fröjd, min blick sig dystert sänkte,
Och lekar, namnam, icke såg jag dem.
Jag ville hem.
Jag längtar hem. Ett fartyg går mot hamnen,
En flod mot hafvet ner,
Och barnet ilar gladt i modersfamnen,
Jag vill ej beller mer.
Ack, verldens lust och qval ej mycket väger,
Det har fördunstat allt — och qvar jag eger
Blott trenne ord, jag gömt i hjertat dem:
<<Tag längtar hem.”
GEROK.
«SÅSOM BEDRÖFVADE OCH DOCK ALLTID
GLADE.”
2100T:16:IO:
Det är ej svårt att se det sorgemoln, som hän-
ger öfver menniskoverlden. Ju äldre menniskan
blir, desto mera sorg råkar hon ut för. Barnet
gråter, men det är bara en elak dröm om sorg.
Ynglingen sörjer en stund, och så är det glömdt,
men i mannaåren och på ålderdomen sörjer man
på allvar. Så talar man om lifstidssorg, och så-
dan finnes. Guds folk är intet undantag från
denna synbarligen allmänna regel. Den väg på
hvilken Guds folk börjat vandra, de lefnadsreg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
