Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
från. Kristi evangelium är pessimismens rätta
och enda botemedel. Hvad menar han då?
Jo, att en Jesu vän ofta måste försaka beqväm-
ligheter, penningar, egna åsigter, framtidsutsig-
ter, vanor, allt för Jesu efterföljds skull! O, tänk
huru svårt, huru omöjligt för kött och blod, huru
gerna man drager sig undan. Kött och blod äro
oss ofta till hinders. . Huru svart ät ex ormen
prestkandidat att gå dit behofvet är störst, äfven
om lönen är ringa och obetydlig. Huru lätt går
det icke vid flyttningar att se på lönevilkoren och
om arbetet är lätt eller ej. Huru svårt vid ett
synodalmöte att tåla dem, som i många frågor
hysa olika åsigter mot en sjelf. Huru svårt att i
det dagliga lifvet endast tänka på Herrens ära
och döda sitt kött med dess lustar och begärelser.
Och dock måste allt detta ske, om vi skola gå
med till himmelen.
Vår text talar vidare om ett byggande. När
man bygger, bör man på förhand veta, om man
kan fullborda sitt företag eller ej. Byggandet
bör påminna oss om huru hos en kristen den nya
menniskan skall tilltaga och tillväxa, till dess hon
blir en fullkommen man i Kristus. Det är fråga
om att bygga upp en ny, himmelsk och Kristus-
lik karakter. Det är fråga om att likt Kristus
blifva god, tålig, fridsam, kärleksfull och förson-
lig. Diamanten måste slipas, kantigheterna må-
ste bort, egenviljan måste böjas, stoltheten och
egenrättfärdigheten måste qväfvas, innan denna
nya byggnad blir färdig. Broder, tröttna ej.
Ett torn bygges ej på en dag. God grund först.
God grund, god grund, sedan sakta och väl, en
dag i sender en sten filldag Hensilmorson;
och till slut skall det lefvande templet stå fär-
digt. Så mycket kostar det att gå med till him-
melen.
Herren Jesus talar dernäst om en strid för dem
som skola gå med till himmelen. Bilden säger
oss, att det är en farlig och ojemn strid. Vi skulle
aldrig ensamma kunna vinna seger i den. Stri-
den gäller våra andliga fiender, djefvul, kött och
verld. Här hafva vi nu åtskilligt att gifva akt
på. Tänk först på din egen svaghet öbiikalk
drig stolt eller sjelfbelåten. "Blir du sjelfbelå-
ten, är du ren från straten... vevdmjukefde
som se Herren i händerna efter allt, äro de som
skola segra.
Dernäst får du aldrig tänka att din plats är så
VID HEMMETS HÄRD.
svår, att det ej lönar sig att hålla på. Har Her-
ren satt dig der, så blif gvar. Hvilken skön dygd
är icke detta stora, himmelska: blif gvar! Fly
icke, feg och modstulen, din väg. Så få ej sol-
dater handla. Det är ej du utan Jesus, som be-
stämmer, hvar du bäst tjenar honom. Flanlär
ansvarig för följderna. Du kan vara lugn, så
länge du vet, att du är, der Gud stält dig. Blif
qvar, blif qvar! Det är belagdt med dödsstraff
att somna på sin post i en jordisk krigshär. Lika
farligt är det för en Jesu Kristi stridsman att
sofva på sin post. Var vaken, bed och arbeta,
så somnar du icke. <Halfsof icke ens, var icke
belåten med hvad du vunnit. Framåt, framåt,
mer och mer! Gud: hjelper oss: att varalvakna
och beredda på hans ordres.
Herren Kristus talar slutligen om de kristna
såsom jordens salt. En allvarlig och förträfflig
bild. Utan salt kunna vi icke reda oss i lekam-
lig måtto; utan Guds barn som jordens salt kun-
de verlden icke reda sig andligt mattommka:
verldsmenniskorna komma i håg detta. Låt
dem minnas, att Gud skonar dem från mycket
ondt för de Guds vänners skull, hvilka bo bland
dem. Men å andra sidan är det saltets egen-
skap, som gör att Guds barn sår ottan
ofrid på jorden. De berömmas och prisas så
länge” de icke äro ett salt, eller endast ett mildt
salt. En predikant prisas så länge han bestraf-
far andras synder eller synden i allmänhet, men
kommer hans ord och exempel som en hand full
af salt i ett öppet sår, se då är det slut med hans
popularitet hos de fleste. Det oaktadt skall sal-
tet finnas och forfarande utöfva sin välsignelse-
rika verkan. Märkom dock här ett: saltet är till
intet nyttigt i tvenne fall. Först gälleridettat
när saltet mister sin sälta. Fins det något odug-
ligare än ett saltlöst salt? Det duger ingenstä-
des och är allas afsky. Finnes det något sorgli-
gare eller jämmerligare än en kristen, som ej
längre är ett salt, som ej vågar eller ej vill vara
sin Frälsares efterföljare i anda och sanning.
Verlden föraktar honom, Guds folk likaså, och
Gud kan ej erkänna honom. Broder, hur är det
med dig i detta stycke? Är du rädd för att ska-
da dina egna affärer, din utkomst, din ära och
ditt anseende bland dina medmenniskor genom
att bekänna din Frälsare? Pröfva dig, känn
efter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
