Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
VID HEMMETS HÅRD.
Den stora synen.
TABOR.
Math. 17: 1—9.
På Tabors berg hvad öfverjordisk glans
Mitt öga plötsligt når!
I purpur flammar bergets klippokrans,
I skugga dalen står.
Är det blott aftonljuset,
Som molnen glöden ger?
Månn” redan här i gruset
Jag paradiset ser?
O, Jesu kär, i detta gudaskick
Du aldrig syntes mig,
Som snö din drägt, som solens sken din blick!
Jag faller ned för dig,
I himlarne det ljuder,
Likt stilla åskors dån,
Och bifall hjertat bjuder:
mm
<eHan är min käre son!
Till höger, venster, hvilket ädelt par
Utaf gudomlig stam,
Elias der i lysande talar,
Här Mose, Herrens man!
Och himmelskt ljufva toner
Halft drömmande jag hör,
Från högre regioner
Mildt ljuder änglars kör!
Och du, min själ, af synd och sorger tung;
Hur lätt du andas här,
Som när på breda vingar foglars kung
Den blåa etern skär,
Har redan af du kastat
Det låga stoftets skrud?
Har redan anden hastat
Opp till sitt hem till Gud?
Hur djupt, hur djupt der ligger jordens dal!
Och som en fjerran ström
Hörs verldens brus; och jordens fröjd och qval
Mig tyckas som en dröm.
Bort verld med all din pina
Och all din tomma tröst!
Lugn hör jag stormen hvina,
Trygg vid min Herres bröst.
Här är oss godt! Så låt oss bygga då
Tre hyddor opp åt er
Och evigt här i salig skådning stå
Och aldrig skiljas mer.
Här långt från verlden bo
Och Herrens klarhet skåda, —
Det vore himmelsk ro.
Dock ve mig! vaknad ur min ljusa dröm,
Jag ligger här i grus.
Det mörknar re’n, och som en väldig ström
Hörs aftonvindens sus.
Försvunna äre männen,
Och skenet bleknat har,
Men ack! den bäste vännen,
Min Mästare, är qvar.
Och blir du qvar, och får jag skåda dig,
Då, Herre, har jag nog,
Och nöjd jag vandrar åter pligtens stig
Och sätter hand till plog.
Jag bär ju i mitt hjerta
Min sällhet och mitt hopp,
Och kommer jordens smärta,
Jag ser till Tabor opp.
Nu nedåt, framåt! Ingen rast och frid!
Till verket vill jag gå:
Först kämpa tåligt i den helga strid,
Och sedan hvila få.
Från Tabors glans, den flydda,
Först till Gethsemane!
Må sist mig Gud en hydda
På himlens Tabor ge!
GEROK.
— 99 ee 5 —-
«JESUS ALLENA.”
Hvilken kort text, hvilket himmelskt evange-
lium! Det är i dag Kristi förklaringsdag och alla
våra texter äro idel högtidsglädje, fröjd och frid
midt i sommarvärmen, hugsvalelse och tröst i
torka och missväxt. Gud vare lof för sin
rika tröst och hugsvalelse!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
