Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄR DU MISSIONSVÄN? 145
ten vid detsamma, har både vilja och makt att
fullborda hvad han lofvat. Här stannar tron vid
instiftarens makt och kärlek och glömmer med-
lets utvärtes ringhet. Denna gång vilja vi sär-
skildt tänka på lärandet att hålla det Jesus be-
fallt. Att denna sak måste vara mycket betydel-
sefull, förstå vi deraf, att hon sättes i jemnbredd
med sjelfva den heliga döpelsen. Detta oaktadt
är hon ofta förbisedd, äfven i den kristna försam-
lingen, som i sorgligt många fall i denna vigtiga
sak behöfver en väckelse af Gud. Låtom oss
fatta den något närmare. Vi märka då först, att
denna verksamhet skall vara ett lärande, ett un-
dervisande. Vackra utrop och allehanda frasar-
tade utgjutelser skola icke kunna åstadkomma
vacdisomihar åsyftas. Hvad Jesus befallt.”
Guds ord måste så framhållas både i predikan
och skolan, att menniskorna må få allt större in-
sigt i Guds frälsningsplan, allt bättre förstå Guds
vilja. Der detta icke sker, "utvisa följderna att
man handlat orätt.
Men detta är icke nog. Jesus säger: lärer dem
hålla allt det jag eder befallt. Detta visar på
den uppfostrande verksamheten genom under-
visning i Guds ord.
Menniskan behöfver denna uppfostran. Afna-
turen har hon afvikit från Guds väg och vilja, och
hennes sinne är en fiendskap mot Gud. Derför
hjelper det icke här med ett blott uppradande af
salighetssanningarna, utan Guds ord måste äfven
tillämpas både på unga och gamla, dels så att
hvar och en måtte fatta sin ställning, dels så att
alla måtte isynnerhet inse sin ansvarsskyldighet
inför Gud och hans ord och derför icke höra det
och lära sig det såsom hvilket annat ämne som
nelster betta lärer oss Jesus i vår text, då han
Sagem det ag eder befallt: Vi ega icke såsom
menniskor, och än mindre som kristna, valfrihet
med afseende på vårt ansvar inför och enligt Guds
ord. Der stå vi alla med ett gemensamt ansvar,
som på samma gång är ett personligt. De ord,
som Jesus talat, skola döma oss på domedag. Ju
förr en menniska lärer sig inse och känna detta,
desto bättre är det.
Att man här, särskildt med afseende på inre
missionen, bör tänka på
barnens kristliga undervisning,
är ju alldeles sjelfklart. Det är kristna föräldrars
största pligt och förmån, att gifva sina barn en
kristlig uppfostran. Föräldrar, som icke inse
detta, äro ovärdiga att bära det höga och dyra
faders- och modersnamnet. Näst föräldrarnes,
och kanske i jemnbredd med deras, kommer för-
samlingens skyldighet att uppfostra barnen och
ungdomen i Jesu namn och Guds fruktan. Huru
tillgår nu härmed? Mitt hjerta blöder, när jag
besinnar huru många föräldrar, som härvidlag äro
försumliga och liknöjda och som, om de ock hafva
omsorg om en jordisk uppfostran för sina barn,
icke ens tänka på att uppfostra dem för himme-
len. Huru skola barn uppfostras för himmelen
i ett hem, der man aldrig frågar efter Gud
och Hans ord,
der familjealtaret icke upprättas och ingen förma-
ning till Herrens fruktan höres af?
Med den kristliga församlingsskolan står det
ock mycket illa till. Många församlingar inse
icke vigten af denna verksamhet. Derför vilja
de ej heller uppoffra något derför, vare sig det
blir fråga om penningar till skolans underhåll eller
om den tid, som deras barn behöfva för att gå i
skolan. Stor brist råder också på lämpliga skol-
lärare, hvilka ega den nödiga utbildningen, de
behöfliga naturgåfvorna, det tjenande och upp-
offrande sinnet och den sanna, ödmjuka, kristligt
enfaldiga anda, som erfordras hos en lämplig bar-
naundervisare. Gud skall dock hjelpa äfven i
denna sak, om vi ifrigt och ihärdigt bedja honom
derom.
Äfven med afseende på den offentliga skolan
("Public School”) har en kristen pligter, som icke
få försummas. Det är ett himmelskriande ondt,
att vi så väl i stad som på land, hafva så litet in-
tresse i fråga om hvilka, som väljas till skolråd,
och hvilka och hurudana lärare, som antagas för
dessa skolor. Vi vilja icke lemna våra hästar och
öfriga husdjur i hvems händer som helst, men
våra barns uppfostran äro vi ofta villiga att öfver-
lemna till den minstbjudande,
äfven om denne vore en gudsförsmädare eller i
andra afseenden helt och hållet oduglig som bar-
nalärare, sedt från kristlig synpunkt.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
