Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVARFÖR JAG ÄR EN KRISTEN.
medför den djupaste och allvarligaste förskräc-
kelse. Syndens börda blir tung, Guds rättvisa
dom kan när som helst gå i fullbordan, och hvar
skall man finna någon tillflykt? I unge hafven
ofta både hört, läst och sjungit den underbart
sköna Davidspsalmen 139. Deri målar den höge
sångaren för oss samvetets betydelse såsom Guds-
och rättsmedvetande hos hvarje menniska. Lyss-
nen till de mäktigt gripande orden:
Herre, du utransakar och känner mig.
Ehvad jag sitter eller uppstår, vet du det, du
förstår mina tankar fjerran.
Det är intet ord på min tunga det icke du,
IElenne vet:
Du är omkring mig, både före och efter och
håller din hand öfver mig.
Hvar skall jag gå för din Anda och hvart skall
jag fy för ditt ansigte?
Fore jag upp i himmelen, så vore du der, bäd-
daldetjagrätimig helvetet, si så ar du ock der.
Toge jag morgonrodnadens vingar och blefve
ytterst i hafvet, så skulle ock der din hand föra
mig.
Om jag sade mörker må betäcka mig, så måste
natten ock vara ljus omkring mig.
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig och nat-
ten lyser som dagen.
Jag är en kristen, ty jag har hört den rösten,
jag har känt skilnaden mellan mig, syndaren och
den rättfärdige Guden och i Kristus och hans
evangelium funnit den gudomlige medlaren mel-
lan Gud och menniskor.
Våra ungdomliga reformatorer bland vårt sven-
ska folk i Amerika borde besinna samvetets plats
och betydelse mera än de göra. Hvad kan In-
gersolls förnekelse af Gud, och de svenska öfver-
sättningarna af dem, uträtta mot tusen millioner
menniskors samveten? Äfven om den kan bi-
draga till att nedtysta samvetets röst till en
tid, så att det blir lugnt derinne, så är detta in-
tet annat än det välkända lugn, som föregår or-
kanens lösbrytande. Det är sant, att samvetets
vittnesbörd icke är ofelbart. "Samvetet är ett
fickur, men Guds ord är solen sjelf.” — Fickuret
är fullt tillförlitligt endast när och så länge det
Och dock är det
nödvändigt att gifva noga akt på, hvad samvetet
säger, och för allmänna ändamål är dess vittne
godt. Hvad är en menniska utan samvete, hvad
visar samma tid som solen.
NN
är en nation utan samvete? En skurk af värsta
slag, en nation af giftblandare, förrädare och mör-
dare.
Men detta lätta, triviala och moderna sått att
tala och skrifva om synden, om Gud och heliga
ting, ja, denna väl uttänkta plan att så vidt gör-
ligt är slippa nämna synden med dess rätta namn,
åtminstöne ej såsom en skuld inför Gud men att
1 dess ställe satirisera allt andligt allvar för evig-
heten, hvad skall det verka annat än förslöade
Och anklagelsen härför måste man i
allmänhet göra mot den s. k. liberala svensk-
amerikanska pressen. Det moraliska ansvar som
en sådan ståndpunkt och verksamhet innebära,
må i sanning räknas till det största och tyngsta.
samveten?
Jag är en kristen, ty jag vill blifva lycklig
och salig.
Djupt nedlagda 1 vår natur, äro önskan och
behofvet af lycka och salighet.. Det-är en inre
drift, som har sin utgångspunkt i vårt höga och
gudomliga ursprung. Salighet hörde till oss så-
som vårt bästa fädernearf, men arfsbrefvet har
länge varit förderfvadt och bortkommet. Vi hafva
ju nyss talat om samvetets dom öfver menniskan
i hennes naturtillstånd. Det är denna dom, den-
na känsla af syndaskuld inför Skaparen och den
evige Guden, som stått och äfven af alla folk och
nationer erkänts stå mellan menniskan och det
med hoppets klara sken i fjerran vinkande målet:
frid och salighet.
För att nedslå denna medelbalk och hinna må-
let har man offrat allt. Den indiska modern lös-
sliter sin älskling från sitt bröst och hjerta och
kastar ut honom till föda för de rofgiriga kroko-
dilerna i Indus och Ganges. Den lätt hänförde
söderns son böjer sig utan sorg under Jaggernauts
stora vagn för att krossas till döds, den öster-
ländske fadern lemnar den förstfödde att stekas
lefvande i den grymme Molochs glödande armar
— och alla hafva de gjort det af samma an-
ledning:
de trodde sig derigenom skola blifva saliga.
Men hafva de blifvit det? Mitt hjerta gråter,
då jag med djupt vemod åskådar denna långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
