Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
g, att alla otrons anlopp mot den hi-
storiska verkligheten af Jesu uppståndelse kros-
sas mot sjelfva detta faktum, att bestridandet af
densamma leder till de oförnuftigaste konseqven-
ser, ja, rent af till historiska omöjligheter.
Angående den numera kanske vanligaste för-
klaringen af Jesu uppståndelse tillåta vi oss, att
Zn extenso anföra följande af lektor Ullman:
Visionshypotesen eller att uppståndelsen är en
synvilla är ej blott ohistorisk, d. v. s. hon står i
afgjord kontrast till de historiska vittnesbörd, man
säger sig vilja lägga till grund för sin åsigt: hon
är ock i högsta grad oförnuftig och orimlig. En
uppjagad fantasi skapar bilder af sådant, som
man hoppas och väntar, men Jesu lärjungar voro
efter hans död så långt ifrån tanken på hans le-
kamliga uppståndelse, att de endast med ytter-
sta svårighet och nödgade genom den öfverväldi-
gande bevisningskraften i föreliggande fakta brag-
tes till öfvertygelse dérom. Och hvad Pauli
vittnesbörd angår, kunde han hivarken vänta eller
ens önska något sådant, att Jesus, hvars bekän-
nare han förföljde, skulle synligen visa sig för
honom och genom makten af sitt himmelska ma-
jestät kasta honom till marken. . Och vidare,
huru är det tänkbart, att hela lärjungaskaran (vid
ett tillfälle öfver 500 på en gång) kunde plötsligt
försättas i en sådan extas, att de på en och samma
gång tyckte sig se den uppståndne. Dock hafva
vi ej ännu vidrört det, som gör ifrågavarande vi-
sions-hypotes allra onaturligast. Apostlarnes
verksamhet såsom den uppståndnes vittnen och
budbärare i verlden har ej spårlöst gått fram. De
mest afgjorda motståndarne måste erkänna de
verldsomskapande verkningarna af deras aposto-
liska förkunnelse. Fästom oss särskildt vid apo-
steln Paulus, denne man, som hvarje sansad man
med skäl tillmäter en så genomgripande betydelse
i och för kristendomens utveckling och dess ut-
bredning i den stora grekisk-romerska folkverl-
den. Hvilken ställning har han ej i verldshisto-
rien, en af de väldigaste andar, som någonsin
lefvat på jorden, full af den mångsidigaste ande-
kraft, en skarpsinnig tänkare af främsta rangen,
en karaktär af upphöjd renhet och styrka, bepröf-
vad i nödens och förföljelsens eld. Och hvad
betyder han ej, denne man, särskildt just för vår
verldsdel? Han är den, som bragt Europa (och
dermed äfven Amerika) kristendomen; hans apost-
ligen visat sig
VID HEMMETS HARD
laverksamhet är alltså grunden till vår verldsdels
kristliga kultur. Och hans vittnesbörd är ju äf-
ven i sjelfva verket grundvalen för reformationen
således och den historiska grunden för alla de
oöfverskådliga omskapelser på alla menniskolif-
vets områden, som genom den framkallats.
Men hvad var det, som utgjorde utgångspunk-
ten och drifkraften 1 denna aposteln Pauli
verksamhet med alla dess storartade och väl-
signelserika följder 1i verldshistorien? Enligt
Pauli eget vittesbörd var det Kristi död och upp-
ståndelse, i lefvande tro omfattad, som utgjorde
denna drifkraft, liksom det ock enligt apostelns
egna upprepade försäkringar allenast var den
uppståndnes uppenbarelse för honom vid Dama-
skus, som af den mordlystne fariseiske fanatikern
hade skapat denne Jesu Kristi apostel. Och
denne man, hvars lifsgerning bär upp verldshi-
storien sedan 18 sekler tillbaka, han skall nu för-
klaras för omyndig, så att hans ord ej få gälla för
hvad de vilja gälla. När denne man öfverallt 1
sina skrifter försäkrar, att Kristi verkliga, lekam-
liga uppståndelse från de döda ligger till grund
för hela hans apostoliska lif och verk, då skall
man ej göra afseende på dessa försäkringar, der-
för att våra dagars rationalism behagar dekretera,
att en sådan uppståndelse ifrån de döda, enligt
dess förmenande, är en omöjlighet! Enligt hvad
fienderna påstå, har ju Paulus lika litet sommde
andre apostlarne och lärjungaskarorna, 1 verklig-
heten sett den uppståndne, utan endast haft den
föreställningen, att så var förhållandet. Och
denna grundlösa fantasi hos Paulus och hans
medapostlar, att Kristus lekamligen uppstått ifrån
de döda, denna rent af subjektiva föreställning,
om ock omfattad med en så entusiastisk öfverty-
gelse, den skall hafva åstadkommit en historisk
realitet, sådan som den kristna kyrkan! Hafva
våra filosofiska motståndare till den grad förgätit
den orubbliga förnuftslagen om en tillräcklig
grund, att de våga komma fram med sina påstå-
enden? Här tvingas uppståndelseundrets förne-
kare att antaga ett under, långt vidskepligare än
det, som de med sitt förnekande vilja röja undan.
Ty att utur en grundlös föreställning, oaktadt allt
motstånd, kunnat framväxa en skapelse, som fak-
tiskt visat sig vara hela den följande verldshisto-
riens bestämmande och -befruktande makt, detta
är och förblifver en fullkomligt olöst gåta, ett för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
