Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLA FIENDER SVARSLÖSA.
darwinismen. I detta sammanhang betyder detta
läran om evolution, eller att menniskan skulle så
småningom utvecklat sig från apa eller något dy-
likt till menniska. Läran om evolution jemte lä-
ran om ’’the survival of the fittest” innehåller en
hög och dråplig sanning, men när man utdrager
denna lära derhän, att Skaparen onödiggöres,
och att menniskan är endast ett förädladt djur,
så har man gått för långt. För menniskans med-
vetande, såväl som för hennes tanke, är Skapa-
ren nödvändig. Man må förflytta skapelsen huru
långt tillbaka i tiden som helst, den blir lika nöd-
vändig för vår tanke för det. En god förklaring
eller ett godt antagande blifva båda löjliga, om
de tillämpas på allting. Om de nämnda teori-
rierna säger den beryktade Carlyle ( Zzzes, Jan.
17, 1877): Det är en sorglig, en förskräcklig syn,
att se nästan en hel generation af män och qvin-
nor, som göra anspråk på bildning, blicka sten-
blinda omkring sig i universum utan att finna
någon Gud. — — — Och dit hafva vi kommit.
Allting från grodrom, jord-evangelium är da-
genstlösen! Ju äldre jag blir, och jag står nu
på evighetens brant, desto mera tänker jag på,
hvad jag i min barndom lärde i katekesen, och
det får en allt större betydelse: Hvad är men-
niskans förnämsta uppgift? Att ära Gud och
vara evigt salig i hans gemenskap. Intet jord-
eller smuts-evangelium, som lärer att menni-
skan härstammar från grodan med apan som
föreningslänk, kan göra detta om intet. — Prof.
Dana säger: Den högsta art af apa har en hjern-
kaäpieitet ar tretiofyra tum, med ett skelett, som
ej är danadt för upprätt ställning. Den lägsta
art af menniska har en hjernkapicitet af sextio-
åtta tum, och hvarje ben i skelettet är danadt för
den upprätta ställningen. —
Vid antropologkongressen i Wien i medio af
Augusti 1889 var den ryktbare professor Virchow
president och belyste i ett längre föredrag antro-
pologiens forntid och framtid. Först uttalade
han sig om den stora svårigheten, ja, omöjlighe-
ten af att åtskilja de särskilda folkslagen på grund
af hufvudskallarnes bildning, och yttrade sig se-
dan om Darwins descendens-teori på följande
vis:
När vi för tjugu år sedan voro församlade i
Innsbruck, var just den tid, då darwinismen hade
gjort sitt första segertåg genom verlden och min
201
vän Vogt genast med stor liflighet hoppade in
bland kämparne för denna lära. Vi hafva sedan
förgäfves sökt de mellanleder, som direkte skulle
förena menniskorna med aporna. Urmenniskan,
den egentliga proantropus, har ännu icke blifvit
funnen. Antropologien hari allmänhet icke haft
att göra med denna proantropos. I drömmen kan
möjligen vetenskapsmannen se proantropos, men
i vaket tillstånd kan han icke säga, att han har
kommit honom nära. I Innsbruck såg det den
gången ut, som skulle det i stormen vara möjligt
att konstruera descendens-förloppet från menni-
ska till apa. Men nu kunna vi icke utreda de
enskilda rasernas descendens från hvarandra.
För ögonblicket kunna vi säga, att bland fol-
ken från den gamla tiden det icke har funnits nå-
got enda, som har stått aporna närmare än vi.
Jag kan säga, att det för närvarande icke finnes
någon absolut okänd folkstam i verlden. Mest
okända äro folken i centralbergen på Malakka;
men eljest känna vi eldsländarne lika väl som
eskimåerna, baschkkirerna, polynesierna och lappar-
ne. Ja, vi veta mer om många af dessa stammar än
om några af de europeiska befolkningarne; jag
vill här endast erinra om albaneserna. Hvarje
lefvande ras är fullt mensklig; ännu har ingen
blifvit funnen, som vi kunde beteckna såsom ap-
lik eller såsom mellanform af apa och menniska.
Om det ock hos enskilda visar sig företeelser, hvil-
ka endast äro egna för aporna, såsom t. ex. de
hos enskilda folk förekommande tillväxterna på
hufvudskålen, så kan man likväl icke påstå, att
dessa menniskor endast derför äro aplika.
Hvad pålboningarne angår, så har det lyckats
mig att kunna underkasta nästan alla der funna
hufvudskallar en jemförande undersökning, och
det har härvid redan visat sig, att vi väl anträffa
motsatser mellan olika stammar, men att det
bland alla dessa icke finnes en enda, som står
utom kretsen af vår närvarande befolkning. Man
kan bestämdt bevisa, att under förloppet af fem
tusen år icke någon förändring af typerna egtrum,
som är värd att omnämna. Om I frågen mig i
dag: Voro de första menniskorna hvita eller
Svarta? så måste jag svara: ’ Jag vet det icke...
För tjugu år sedan påstodo målsmännen för vår
vetenskap, att de visste mycket, som de i sjelfva
verket icke visste. I dag veta vi, hvad vi veta.
Vi hafva icke lånat något från hypoteserna; vi be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
