Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MO VID HEMMETS HÄRD.
ren Jesus, till dess vi i himmelen skola blifva vår
Frälsare lika i åtnjutandet af den himmelska fri-
den och saligheten.
En af de härligaste egenskaper, hvilka ut-
märka Kristi evangelium, är den, att det icke är
inskränkt till vissa rum, tider eller personer. Li-
ka allmän, som planen i Guds frälsningsråd är,
lika allmän ville han i sin rika kärlek outsägligt
gerna, att tillämpningen skulle blifva. Faders-
hjertat klappar af förbarmande, och Frälsarens
hela innersta glöder af kärlek, och målet för båda
äro de förlorade och vilsekomna barnens återfö-
rande till ljusets, sanningens och fridens kunskap
och gemenskap.
Så länge det är nådatid för dig, käre läsare, så
är det ej sant, om du säger: Jag kan ingen kri-
sten blifva. Röfvaren på korset, synderskan vid
Jesu fötter, tviflaren Thomas, den skenhelige och
egenrättfärdige Saulus, funno alla ljus och viss-
het, frid och förlåtelse genom att vända sig till
Herren Jesus för att få hjelp, och till honom är
äfven du hjertligt och allvarligt inbjuden att
komma.
Det bibelord, som skulle tjena till ledning för
några korta betraktelser denna gång, återfinnes i
2 Kor. 3:16, så lydande: Orm de omvande sig till
Herren, så vorde täckelset borttaget.
Den första lärdomen, vi af vår text inhemta, är
den, att man i andligt afseende kan lefva med
förbundna ögon. Bilden är talande och lätt att
förstå. Du minnes ju från våra barndomslekar,
då vi brukade göra en af sällskapet till blindbock
och sedan läto honom försöka få fatt i någon af de
öfrige deltagarne och söka känna igen dem. Du
påminner dig, huru han famlade i mörkret midt
på ljusa dagen och säkert aldrig fått fatt i annat
än tomma luften, om ej någon sjelfvilligt eller af
misstag ställt sig i hans väg. Minnes du, huru
svårt det var för honom att känna igen sin fånge,
äfven sedan han höll honom fast, fastän han en
kort stund förut sett och lätt igenkänt honom.
En talande bild, vi återupprepa det. Och ett så-
dant täckelse hänger för ögonen på den oomvända
menniskan, så snart dett gäller att förstå Kristi
evangelium. Äfven när hon fått någon omsorg
om sin salighet, så blott famlar hon omkring utan
resultat, ända till dess hon intagit det läkemedel
vi längre ned skola omtala. Käre läsare, är det
sant, såsom det förvisso är, hvad vi här läsa om
ett täckelse för ögonen på dig, då finnes ju ännu
hopp, derest täckelset kan borttagas, och på det
du må blifva dess vissare om, att vi ej misstydt
texten, så tag fram din bibel och läs der texten i
sitt sammanhang. Gör du detta, så finner du
lätt, att aposteln framhåller såsom orsak till ju-
darnes otro, att täckelset var oborttaget. Det
samma är ock orsak till så väl dina tvifvel som
din otro.
Kan täckelset tagas bort? Det blir af stor vigt
för oss att söka ett rätt svar på den frågan. Ett
sådant gifver oss vår text: Om de omvände sig
till Herren, så vorde täckelset borttaget. En rätt
omvändelse till Gud angifves här såsom medlet
för den andliga blindhetens botande. Hvaruti
består då denna omvändelse? Sjelfva ordet an-
gifver det: man måste vända om. Så länge man
blott lefver för jord och verld, obekymrad om sina
synder och brott mot Guds lag, har man ej om-
vändt sig till Gud. Så länge man finner lust och
behag i att göra som köttet och sinnet lyster,
skall man ej lyda det antydda rådet i vårt lilla
språk. Berättelsen om den förlorade sonen för-
klarar den rätta, sanna omvändelsen på ett tyd-
ligt och förståeligt sätt. Han gick bort, kom i
nöd, tänkte då på fadershuset, beslöt gå hem och
bekänna sina synder samt bedja om förlåtelse,
stod upp och gick, mötte fadern, fick förlåtelse
och blef outsägligt lycklig. Till den rätta om-
vändelsen hörer sålunda först, att man får se och
känna sina synder. Den, som gjort denna erfa-
renhet, kan ej längre lefva sorglös om sin själs
frälsning och salighet, utan kommer i nöd och
bedröfvelse angående den saken. Han trifves ej
längre i sina synder, han längtar efter befrielse,
han tänker med den förlorade sonen på fadershu-
set. Lycklig den, som ej låter det stannanders
vid. Det är ett afgörande ögonblick, då en per-
son känner sig manad att besluta sig för att taga
steget fullt ut. Mången låter sig nöja med att
tänka på saken, längta efter ett bättre tillstånd,
men längre kommer det ej. Guds ande manar
dock till afgörande, och dessa maningsstunder
äro, vi upprepa det, vigtiga ögonblick. Den, som
manar, gifver ock kraft till gerningen sjelf. Lyck-
lig derför du, om du med den förlorade sonen sä-
ger: Jag vill stå upp och gå till min fader o. s. v.
Fatta i Jesu namn det beslut, att du icke längre
vill vara borta, du vill komma hem igen, kosta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
