Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LET UMSURREA RN ONE ORIDEETGC,
det lydde så: Härtill, men icke vidare! Du dåre,
i denna natt skall din själ ifrån dig tagen varda.
Och så skedde. Denna själ, som under ett helt
långt lif varit föremål för Herrens nådekallelser
och dock lefvat utan Gud i verlden, fick slutligen
fara hädan, utan hopp och utan frid.
Min vän, i dag, om du hör Hans röst, så för-
härda icke ditt hjerta. Akta dig för: Icke ännu!
En förmögen handlande satt en dag vid sin
pulpet. En mängd bref lågo utbredda på bordet
framför honom. Hela hans själ tycktes uppfyld
af omsorgerna för hans vidsträckta affärer.
En vän, som lifligt nitälskade för Guds rikes
framgång, inträdde och sade: Jag ville gerna
göra dig bekant med och intressera dig för åt-
skilliga företag för evangelii utbredande i vår
stad.
"Ursäkta, käre vän,” afbröt köpmannen, ’"men
jag har verkligen icke tid att sätta mig in 1 den
saken nu; kanske får jag framdeles mer tid.”
«Men under tiden lefva rundt omkring
menniskor i djupaste elände till kropp och själ, och
dö utan hopp för evigheten,” återtog vännen.
’"Det är ganska beklagligt, ” menade köpman-
nen och såg på sin klocka”; men jag har verkligen
fekertid nu:
«När kan jag träffa dig på en mer läglig tid,”
frågade vännen.
"Det kan jag icke säga.
mycket i mitt hufvud. Alla stunder af dagen
Ursäkta mig, men jag har alls
OSS
Jag har verkligen så
äro upptagna.
Eke nd.”
Och vännen gick med bedröfvelse bort. Och
han var icke den förste, som blifvit afvisad. I
mensklighetens och kristendomens intressen hade
fere än en vändt sig till den rike köpmannen och
alltid fått samma svar. Han hade icke tid för
mer än ett: sina affärer. Äfven på hvilodagen
hade han ingen tid öfrig för sin eller andras själar.
Men en dag inträdde på hans kontor helt tyst
en ganska obehaglig främling, lade sin kalla, fuk-
tiga hand på hans panna och sade: Kom och gå
hem med mig.
Och köpmannen måste lägga ned sin penna,
hans hufvud kändes tungt; han lemnade sitt kon-
2303
tor, gick hem och drog sig tillbaka i sin sängkam-
mare.
Den ovälkomne gästen följde honom dit, satte
sig ned vid hans säng och hviskade-i hans öra:
Du måste följa med mig.
En iskyla trängde sig genom köpmannens hela
kropp; hans hjerta slog våldsamt; dunkla bilder
af sedlar och bref och skepp dansade rundt om-
Emellertid blef pulsen allt
svagare, hufvudet allt tyngre, ögat allt skummare
och hans tunga nekade att tala. Då förstod köp-
mannen med fasa i hjertat, att den ovälkomne
gästen var — döden.
Alla andra besökande, hvilka i menniskokärle-
kens, sedlighetens eller kristendomens intressen
kräft hans uppmärksamhet, hade alltid blifvit ha-
stigt aflägsnade med det ordet: Jag har icke tid
nu. Men då döden kom, gälde icke denna ur-
säkt — han var tvungen att hafva tid att dö.
Käre vän, du som läser detta, vakta dig, att du
icke måtte vara ibland de många, som icke gifva
sig tid med det, som är det stora ändamålet med
hela vår tillvaro. Och då du tycker dig icke haf-
va tid att söka din själs frälsning eller att göra
något för att hjelpa andra till själ eller kropp, kom
ihåg den gästen, som du måste hafva tid att
följa, då han kommer. Han låter sig icke afvi-
sas med den ursäkten: Jag har icke tid nu.
kring för hans ögon.
Skriften talar om sådana menniskor, som gläd-
ja sig öfver orättfärdigheten, och sådana finnas,
ty vart I mangd alltjemt Men det finnes af
ven menniskor, icke allenast orättfärdiga, utan
sådana, som vilja särskildt vara Guds barn, hvilka
glädja sig öfver och finna ett nöje uti att utpeka
fel och skröpligheter hos andra kristna. Dessa
kunna med nytta läsa följande:
Det var en ogudaktig smed, som städse sökte
finna fel hos de kristna, isynnerhet när han kom
att tala med en kristen, eller åtminstone när nå-
gon sådan kunde höra hvad han sade. Man
kunde då vara säker på att få höra en målning af
någon verklig eller inbillad skandal, och hand-
lade den om en Pprest eller diakon eller söndags -
skolföreståndere eller söndagsskollärare, så myc-
ket bättre. En dag stannade en gammal prest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
