Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
+) Högre.
EXCELSIOR?”).
Re’n natten skymde purpurskyn,
Då drog en yngling genom byn,
Som högt bland alper snöhöljd låg.
På fanan i hans hand man såg:
Excelsior!
Hög pannan var, hans ögas glans
Stolt blixtrade som svärd och lans
Och när med hast farväl han bjöd
Liksom en silfverklocka ljöd:
Excelsior!
Här varma hem med ljus och fröjd;
Der gletschern kall på isig höjd
Han såg och såg med tårad blick,
Till suckande han framåt gick.
Excelsior!
<<Gå ej till passet der, min son!
Hör du ej stormens vilda dån?
Högt strömmen sväller,” gubben bad.
Han svarade beslutsam, glad:
Excelsior!
<£O dröj,” ljöd flickans ljufva röst,
<<QO hvila, dröm vid detta bröst!”
En tår föll likt ett stjerneskott,
Men med en suck han svarar blott:
Excelsior!
«Var mot ravinen på din vakt!
Tag för lavinen dig i akt!”
Var herdens sista ord och blick. —
Från fjärran re’n till svar han fic :
Excelsior!
När morgonklockan, klar och skön,
Församlat fäderna till bön
Uppå S:t Bernhard, ljöd en gång
Från höjden som en ängels sång:
Excelsior!
Den trogne hunden sedan fann
Bland is och snö en vandringsman.
En fana höll hans stela hand;
Der läste man i purpurbrand:
Excelsior!
FRAMÅT. 277
Framårnt.
Hur hög i morgonrodnans glöd,
Hur skön han låg, fast kall och död!
Och från den sky, som fjärran far,
En röst föll, lik en stjerna klar;
Excelsior!
A. T. LinpH, efter LONGFLLOW.
FRAMÅT!
Då jag såsom ämne för några betraktelser den-
na gång har valt det betecknande lystringsordet
Framåt, så är det för visso ett ytterst populärt
val. Det ligger en förunderlig tjusningskraft i
detta lilla ord. När en tapper general låter det
genljuda utefter kämpalederna, huru lysa ej de
bistra krigarnes ögon af en förtjusning, som redan
bådar fiendens nederlag; och der de tappre blott
lyda den maninrg det lilla ordet gaf, der växa
segerns. lagerkransar ofta i dess fotspår. Och
icke blott på det blodiga slagfältet utöfvar det
sin tjusningskraft, utan allestädes på alla områ-
den. När talaren för den församlade folkskaran
vet att kläda den sak han förfäktar 1 framåtskri-
dandets ofta förtrollande drägt, då är mången
gång hans seger åtminstone till hälften vunnen.
När tidningsmannen sätter Framåt såsom sitt
motto, då vet han på förhand, att han anslagit
en öm sträng i publikens hjerta. Och så inom
alla områden, ty framåt är sjelfva tidens lösen.
Öfverallt vill man framåt, så att trängseln på
lifvets vädjobana ofta är af den art, att den som
ej hjelper till att tränga framåt, blir trampad un-
der de efterföljandes och omkringståendes fötter.
Man är icke nöjd med att kunna med blixtens
hastighet tala till och ibland alla jordens folk,
man känner icke tillfredsställelse nog deröfver att
man förmår slå sina ord på butelj, lika behändigt
och säkert som ölbryggaren sitt öl; det går icke
fort nog, äfven när jordens söner i sin ringhet
våga bjuda gubben Thor på en kappåkning; det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
