Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAMÅT. 281
åratal med okuflig beslutsamhet att för sin sjelf-
undervisning rädda hvarje åtkomlig minut. Hen-
ry Kirke White lärde sig grekiskan under de
stunder på dagen, då han gick till och ifrån en
advokatsbyrå. Medan Hugh Miller fullföljde
sitt handtverk som murare, fann han tid, icke
blott att studera, utan äfven att författa, uppöf-
vande sin stil, till dess han omsider blef en af sin
tidsålders ledigaste och ypperste skriftställare.
Elihu Burrit lärde sig grundligt aderton språk
och tjugutvå dialekter, icke med tillhjelp af ett
ovanligt snille, hvilket han nekade sig ega, utan
genom ett vist användande af de småstycken och
iragmenter af sin tid, under hvilka han kunde
komma lös från sin sysselsättning som grofsmed.
’Som bankir var hr Grote författare till Greklands
historia, ett verk, som ännu i alla afseenden är
det fullständigaste och tillförlitligaste öfver äm-
net; hvarförutom han från sina affärsgöromål un-
.dansnappade tid till skrifvande af två digra voly-
merötver Plato. Sir John Lubbock, den för-
nämsta engelska auktoriteten i förhistorisk forn-
forskning, skaffade sig sitt vetande under stun-
der, som han lånade från köpmannabestyren.
Kan han det, utan att rodna, så må den yng-
ling, som klagar öfver ’’brist på tid” till sjelfbild-
ning eller välgörenhet, jemföra denna sin und-
skyllan med en romersk kejsares föresats — näm-
ligen, Marcus Aurelii, hvilkens skuldror nedtyng-
des af de med ett verldsvälde förenade regerings-
bördorna, ’’att icke tidt och ofta, ej heller utan
nödtvång,” muntligen eller skriftligen yttra:
fjagthar ej tid; och att icke heller jemt och samt
förebära trägna göromål som ursäkt för åsidosät-
tandet af pligter, hvilka ålågo honom i följd af
hans lefnadsförhållanden.” Alla de i det föregå-
ende omförmälte idoge arbetarne kände, att,
ehuru kort, räcker lifvet, med en rätt användning
af ögonblicken, länge nog för hvarje behöfligt
värfs fullgörande. De hafva erfarit samma kän-
slor, som genomströmmade Arnault, då han be-
mötte Nicoles inkast mot förslaget om ett nytt
literärt verks påbörjande. ’’Vi äro till åren, sade
Nicole. Är icke den tiden inne, då vi böra slå
jössktillro:” fil ro” utbrast Arnault, ha vi
icke hela evigheten att hvila oss under”?
Så långt ur den ifrågavarande boken. Den
lärdom, vi af det anförda önska hemta är den, att
ingen ibland eder, unge vänner, är ursäktad, om
han försummar att i sitt förstånds visthus insamla
goda och nyttiga kunskaper. Detta faller så
mycket mera i ögonen, då vi besinna, huru åt-
komliga goda böcker, tidskrifter och tidningar nu
för tiden äro för en hvar. Priserna äro låga och
tillgången riklig. Vi borde i sanning hafva mera
intresse för att skaffa oss god och nyttig läsning
än som vanligtvis är fallet, men å andra sidan af-
sky dålig och förnedrande lektyr på det allra all-
varligaste både i våra enskilda och offentliga bi-
bliotek.
11
Dernäst vilja vi tillropa vår ungdom ett kraf-
tigt framåt med afseende på skickligheten i och
för de olika lefnadskallen. Det är för hvar och
en en kristlig pligt att sköta sitt kall så troget och
väl som möjligt, och intet kall är så ringa, att icke
skicklighet deri gör arbetet sjelft lättare och re-
Sultatet at arbetet bättre och större: | Detfor-
dras skicklighet för att vara en framgångsfull lä-
kare, advokat eller handelsman, det medgifva
alla, men huru många hafva tänkt på, att det
fordras ganska stor skicklighet äfven för att vara
en framgångsrik och duglig landtbrukare? Man
tror gemenligen, att den, som icke duger till nå-
got annat, han bör blifva farmare, men detta är
ett ofantligt misstag. Jordbrukaren behöfver
likaväl som någon annan vara väl hemmastadd
i sitt yrke, om han skall lyckas så väl som han
kunde och borde. Han behöfver kunna bruka
beräkning och känna till förhållandet mellan or-
sak och verkan lika mycket som någon annan.
Och med hvilket verkligt nöje reser man icke
förbi sådana landtställen! Huru vittnar icke
sjelfva anläggningen, husen, äfven om de äro
simpla, hvarje träd och buske och de väl skötta
häckarne, att den farmaren förstår sitt yrke. Och
så är det med alla yrken. Skicklighet betalar
sig hvar som helst och bereder dessutom inne-
hafvaren deraf sjelf stort nöje, när Gud, skicklig-
heten oaktadt, får äran för allt. Men "med de
unga är det ofta så, att de nöja sig med att det
går skapligt väl, eller på sin höjd någorlunda bra,
utan att tänka på att skrida framåt i skicklighet.
Och detta gäller både de unge männen och de
unga qvinnorna. Huru många tänka på, att en
tjensteflickas eller skollärarinnas eller sömmer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
