Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
att hon eger dem. En sqvallrare blir genom
skicklighet i sitt yrke visserligen utmärkt, men
på samma sätt som hvilken missdådare som helst.
Förr i tiden bad man Gud bevara sig från qvinnors
tungor. "En öppen mun förråder ett tomt huf-
vud; vore det guld eller silfver i kistan, skulle den
icke alltid stå öppen,” säger en vis man. Vi
skola komma ihåg, att vår nästas goda namn och
rykte är den dyrbaraste skatt han eger. Det
värsta onda du derför kan göra en menniska är
att skada hennes namn och rykte, såsom qväka-
ren; sade till hunden: Inte wviltjagslkidieoen
inte vill jag göra dig illa, men ett fult namn, det
skall du få.”
Det är sant, att denna odygd icke monopolise-
rats.af qvinnan. Många män äro fullt ut lika
goda slammertackor, och derför bören I alla vara
på eder vakt och ropa ett raskt och gladt framåt
från denna svåra last. Andra frestelser, som de
De unga och
MIN FÖRSTA UNGDOMSTANKE.
Jag tänkte i min ungdom, jag skulle blifva säll,
Om jag igenom arbete från morgon och till qväll
Till vishet kunde komma och blifva klok och lärd,
Dock blef mig icke lyckan på detta sätt beskärd.
Väl höll jag på att läsa, studera likaså,
Men glömde dock det första och bästa här ändå,
Att bedja till den Herren, som sade: "utan mig
I kunnen intet göra och gå den rätta stig.”
Jag tänkte blott på visdom, som verldslig är och tom,
Till målet för min sträfvan jag dermed icke kom.
När då jag hade forskat, studerat några år,
Ett bud från högre ort jag helt oförmodadt får.
VID HEMMETS HÄRD.
unga qvinnorna äro särskildt utsatta för, äro flärd,
behagsjuka och afund. De äro alla mycket far-
liga och mycket seglifvade, och trifvas ofta äfven
bland de unga männen.
På samma gång ni1 Guds kraft sägen farväl till
ovanorna, vänjen eder vid goda vanor. Låten
det blifva en sed för eder, att i intet varakslan:
aktiga och oordentliga. Vänjen eder vid ett
godt, skickligt uppförande och goda seder i all-
mänhet. Vänlighet och artighet kosta eder högst
litet, men betala sig rikligen. Sjelfva skolen I
förädlas derigenom och skrida framåt. Man når
väl icke målet på en gång, icke ens i denna sak,
det är sant, man måste vara ihärdig och får icke
förtröttas, utan alltjemt hafva sitt valspråk framåt
för sina ögon. Då skall man ock genom Guds
kraft allt mera förädlas både till hjerta och lef-
verne.
Kristus.
Professorn Herrens Ande mig kallade och drog.
Han sade: kom till Jesus! Förnuftet dock hånlog.
Jag ville först begripa, förrän jag ville tro,
Men på den väg ej heller jag fann sann lycka, ro.
Jag blef nu satt i klyfta så mörk, att jag ej såg
Hvad eljes för den minste klart uti dagen låg,
Men då jag lärde känna, jag öfverträdt Guds bud,
En syndare, jag bad nu: misskunda dig o Gud!
När jag ej ville komma till Gud, ta” mot hans nåd,
Han kom till mig i stället, han visste säkert råd,
Han slog med kärlekshanden och gaf mig ris med den,
Jag då begynte lära den sanna visheten.
Nu fick jag lust studera uti den bok, som rätt
Kan lära oss bli sälla och göra lifvet lätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
