Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DDR ONE NO ECENVKRIAS TOUS 287
och främst vara en sann och lefvande kristen.
Detta är en hufvudsak, låtom oss icke glömma
det. Lärarens eget själslif trycker sin stämpel
på de späda plantorna i hans vård, derom är in-
tet tvifvel. Derför önskade vi visserligen, att
alla skollärare vore kristna, men af församlings-
skollärare borde man fordra detta och det i aldra
främsta rummet, liksom vår synod gör det af sina
pastorer.
Dernäst bör läraren vara skicklig i sitt kall. I
nödfall får man begagna träben,” säger ordsprå-
ket, men det är farligt att göra ’nödfall” till re-
gel. Den som skall undervisa barn och ungdom,
bör hafva något begrepp om sitt arbete. Hvem
vill sätta en smed att bruka sin farm eller en ved-
huggare att laga sitt fickur eller en handelsexpe-
dit att bygga sitt hus? Men med afseende på
våra barns kristliga uppfostran, äro vi icke så
nogräknade. Hvem som helst, om han endast
vill arbeta billigt nog, duger till detta göromål,
och sedan klagar man bittert deröfver, att bar-
nen ingenting lärt! Nej, skolläraren behöfver
uppfostran och kunskaper för sitt maktpåliggande
kall, det är visst.
Så har man sällan tillräckligt lång tid för för-
samlingskolan. Tre månader på året är tilltaget
1 så liten skala, att ingen afprutning här kan
komma på fråga. Att på några veckor bibringa
barnen någon sammanhängande kunskap (och
ännu mindre uppfostran), är omöjligt. Sådant
arbete blir drifhusarbete och tål icke någon utom-
hus-luft.
Vi äro djupt öfvertygade om, att bristen på
ändamålsenliga och kristliga församlingsskolor
har mera att göra med den andliga liknöjdheten
bland många församlingars ungdom, än man
kanske är villig att erkänna. Härnäst vilja vi
orda något om konfirmationsundervisningen.
Konfirmationsundervisningen är ämnet, som
denna gång skulle påaktas något. Ungdomens
i våra församlingar kristlighet och församlings-
kärlek beror till en stor del på, hurudan konfirma-
tionsundervisningen är. Lycklig den yngling el-
ler jungfru, som under en god och kärleksfull lä-
rares ledning erhåller denna undervisning.
Man skyndar i allmänhet för mycket med den-
na vigtiga sak, och det från alla sidor sedt. Först
och främst önska många föräldrar och barn att
få detta göromål ’’undanstökadt” så tidigt som
möjligt. Detta är endast undantagsvis godt. I
de "flesta fall är det ett styggt ondt. Elvilken
mognad, till förstånd eller iusigt, ega i allmänhet
13 a 14 års gamla barn? Och något af mognad
måste finnas, om konfirmationsundervisningen
skall motsvara sitt ändamål. Må barnen börja
gå 1 konfirmationsskolan vid den nämda tiden
men må de fortfara dermed två a tre år.
Ty man har för brådtom äfven i en annan me-
ning. Många föräldrar och barn önska hafva
sjelfva undervisningstiden så kort som möjligt.
De önska att konfirmationsskolan skall börja vid
jultiden och, om möjligt, sluta vid påsk. Är det-
ta rimligt? Skall konfirmationsundervisningen
vara ettårig, bör hon börja den 1 Okt. och hålla
på till i Maj eller Juni och, under åtminstone se-
nare delen af tiden, hållas tvenne gånger i veckan.
Bäst vore, ’att man både från föräldrarnes och
pastorns sida uppmanade och uppmuntrade bar-
nen att hålla på i denna skola i två a tre år, till
dess åtminstone att vårt församlingsskolsystem
blir utbildadt på ett temligen tillfredsställande
sätt.
Sedan barnen då ändtligen äro konfirmerade,
vårdas de i allmänhet allt för slappt och slarfvigt.
Föräldrar och barn äro glada, att det är gjordt
och kanske — pastorn med! Så uppstår liknöjd-
het och köld, och resultatet blir dåligt. Enaf
våra lyckligaste uppfostrare bland pastorerna sade
nyligen, att han af hvarje års nattvardsbarn bil-
dade en särskild bibelklass, för att hålla dem till-
samman och derigenom också lättare under Guds
ords inflytande och välsignelse. Det var en god
ide:
En pastor behöfver vara en kateket. Somliga
personer hafva fått större naturanlag i den rikt-
ningen än andra. Ingen har så små gåfvor, att de
icke kunna uppöfvas, ingen så stora att de icke
behöfva det. Vid en församlingslärares uppfost-
ran bör kateketiken derför med rätta innehafva
ett af de mest framstående rummen. Konfirma-
tionsskolan bör vara en uppfostrare, d. v. s. un-
dervisningen bör hafva detta till sitt mål att upp-
draga, fostra, stärka, stadfästa ett sant kristligt
lif hos nattvardsbarnen. Man har skäl att påstå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
