- Project Runeberg -  Vid hemmets härd /
293

(1890) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LEROR MEK TONEN SOCHDESONGA. 293

ser snart med Luther det nya, evigt nya ljuset.
Med profetens hänförelse, med apostelns aukto-
ritet och siarens klara, genomträngande blick pre-
dikar munken i Wittenberg om Guds kärlek ge-
nom Kristus till fattige syndare. En elektrisk stöt
genomgår hela kristenheten. Det gnistrade i det
tjocka mörkret omkring de 95 theserna. Det
var detta, man behöfde, det var detta, man hade
längtat efter. Gubben med sin utnötta vandrings-
staf, mormor med sin arbetskrökta rygg, fader
och moder och barn sitta som förstummade öfver
de nådefulla ord, som gingo öfver reformatorns
läppar. 0 Gud vår käre Fader, Jesus vår först-
födde broder, Jesu blod det fria reningsmedlet
mot all synd, och en enfal-
dig, hjertlig tro såsom .det
enda vilkoret för skattens
erhållande, det var nyheter,
som voro värda något för det
af Roms tyranni och sam-
vetets anklagelser hardt när
förtviflade menniskoslägtet.
Aldrig förr sedan Pauli dagar
Hade den fria nåden för-
kunnats i sådan kraft och
klarhet som nu, Sjelfve
Augustinus, blir jemförd
med den underbare man-
nen i Wittenberg,en stjerna
äf andra ordningen. Gud
vår käre himmelske Fader,
som med ömhet och för-
barmande tänker på sina VS
menniskobarn, Jesus vår Prot. EB:
ende försonare och med-
Jane hos, Gud, det var den
lutherska reformationens glada och fridfulla
morgonhelsning till det 16:de århundradets folk,
vid den nya tidens inbrott. Det var ej underligt,
att den romerska staden darrade i sina grundva-
lar, att aflatsbankern gjorde bankrutt, att relikkrä-
marne och klostrens goddagspiltar lågo 1 förtvif-
lan, ty Jesu blods kraft till syndernas förlåtelse
gör allt det andra till icke blott onödiga utan ock
onyttiga ting. Samma kraft har ock evangelium
i dag. Det är ej vackra, moraliska och estetiska
föredrag, folket i allmänhet väntar och behöfver
från predikstolarne. Det är Kristi evangelium,
som menniskohjertat suckar och längtar efter än

Kansas City, Mo.

i dag. Samvetets röst är densamma, derför må-
ste ock evangelium vara detsamma. Och är det
icke såsom en frisk vårvind, full af frid och hug-
svalelse, smekte oss hvarje gång vi få höra ett
personligt, lifskraftigt vittnesbörd om Jesus, den
korsfäste Frälsaren, och hans försoningsblod.
Detta ar antidastock detit, so. mm. itidet stora
Chicago, de rätta Elims källor och skuggrika
palmträd för Kanaansvandrarne. Låt derför det
enkla bibliska vittnesbördet om vår käre Frälsa-
re genljuda från alla lutherska predikstolar och i
alla lutherska tempel, på det att reformationens
kyrka må qvarhålla reformationens kraft och hjer-
tevärme.

2:0) EE Deniulutherska re;
formationensunderbarakraft
hvilade dernäst på den upp-
riktiga tron på Guds ords
auktoritet och tillräcklighet,
när det gäller evighets- och
salighetssanningarne. ’’De
vunno honom för dess vitt-
nesbörds ords skull.”

Med detta påstående haf-
va vi lagt en aft Luthers
och reformationens vigtiga-
ste egendomligheter i öppen
dag. Luther, djert och fri-
modie som. han. var, var
dock alltid rädd för att göra
(Guds ord. något för nar
Hade Gud i sitt uppenba-
rade ord aflagt ett klart och
Nelander, tydligt vittnesbörd om nå-
gonting, så var den sa-
ken ock dermed afgjord.
Luther var ett lydigt och väl uppfostradt barn,
som gerna lydde fadrens ord och vilja, äfven om
han ej alltid strax kunde besvara förnuftets hvar-
för och huru. Guds ord hade både bundit och
frigjort hans samvete, och derför stod ordet i så-
dan aktning hos honom. När den reformerte
sade: Jag förstår på det att jag må tro, sade Lu-
ther: Jag tror på det att jag måtte förstå. Sär-
skildt framstår denna Luthers tro på och aktning
för Guds ord vid riksdagen i Worms 1521 och på
mötet i Wartburg 1529, båda två afgörande.

När Luther kallades till Worms, fruktade hans
vänner och hoppades hans fiender, att den eld,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:50:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vidhemhard/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free