Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 VID HEMMETS HÄRD.
vara kristlig. Hedendomen visste icke om folk-
bildning i ordets nuvarande betydelse. När he-
dendomen gick som längst, var dess uppfostran
dock icke annat än klass- och kastbildning. Ju-
dendomen bringade ej heller folket några offent-
liga skolor, kanske i synnerhet derför, att hela
detta folk under gamla testamentet stod i en
skolgång, der Gud icke allenast indirekt såsom i
allmänhet, utan absolut och direkt var lärare.
Kristendomens sju första århundraden veta ej
heller egentligen om några folkskolor. Karl den
store är, såsom bekant, folkskolans fader: Nu
har väl hvarje civiliseradt land allmänna skolor
för folkets barn, och man sätter sin stolthet uti
hvad andra seklers barn icke ens tänkte på. Vårt
lands offentliga skol-system har sina förträffliga
sidor, som ingen opartisk kan eller vill förneka.
Men i hela skolsystemet finnes och kan eller får
ej finnas någon kristendom och £kristendomsunder-
visning. Derför behöfver vårt folk, om ej af an-
nan orsak, så dock för kristendomsundervisnin-
gens skull, sina församlingsskolor och sina högre
skolor och läroverk. Den moderna anden förak-
tar visserligen all kristendomsundervisning. Huru
har man icke t. ex. 1 lysklandfochWälvenuSve:
rige försökt att ställa Kristus och bibeln i skolans
Vår tid är storslagen, men hon är ock
stolt; hon tror mera på sig sjelf än på någonting
annat. Hon föraktar derför med ynglingaålderns
vanliga djerfhet och trots århundradens erfaren-
het. Jag sade, att vår tid är ung ännu, och hon
är det. Hon är derför ej heller alltid sansad utan
ofta just motsatsen. Det storartade 19 århun-
dradet är också det mest oresonliga af alla. Det
har gått vår tid som en del af våra svensk-ameri-
kaner: de hafva blifvit rika så hastigt och lätt, att
de äro uppblåste af ett så dumdrygt högmod, att
de äro ytterst otrefliga persedlar. Så ock med
tiden. Hon är rik, hon är skön, hon har många
tillbedjare, och det har i många afseenden för-
stört henne. För många tillbedjare är lika då-
ligt som inga, och vår tid har blifvit yr och vet
och förstår ej alltid hvad hon vill, och detta gäl-
ler i synnerhet hennes förhållande till den store
verldsfrälsaren, Herren Kristus.
Ty icke behöfver man vara blind rörande den-
na sak, om man icke annars vill det. Kristendo-
men har redan för länge sedan visat, hvad hon
duger till. Kristi lära är intet experiment... Att
skamvrå.
experimentera 1 andliga saker är vivisektion, lika
grymt, lika omenskligt. Kristendomen står der
så skön, så helgjuten, så sansad, så lugn, så full
af eld, af hänförelse, så formfulländad 1 stort och
1 detalj, med ett sådant betyg från millioner fräl-
sta menniskosjälar både på jorden och i himme-
len, med två årtusendens lyckligt genomgångna
faror och strider, att ingen, som icke vill det, be-
höfver tvifla på dess härkomst.
Den uppfostran vi måste hafva för våra barn
och vår ungdom får icke vara z»odern i den me-
ning vi nyss sett, utan i stället £rissiig. En or-
dentlig, lefvande (ej endast utanlärd) god och
omfångsrik kristendomskunskap hörer hit. En
sund och evangelisk ande vid skolan, väl tillsed-
da bönestunder och varma, kristliga predikningar
höra ock dit. Kristendomen är en lära, men hon
är mer: hon är ett lif, och detta få icke våra läro-
verk glömma. Jag menar kristendomsundervis-
ningen, som är absolut nödvändig i och för bil-
dandet af kristliga karaktärer, får icke blifva en-
dast ett vanligt ämne i skolans arbetsordning,
utan ämnet för alla ämnen, det observatorium,
från hvilket man skådar det öfriga, såväl som ock
det fjärrglas, genom hvilket man ser allt, ja, Kri-
stus allt i alla.
Hvarje lif måste hafva form, hvarför också
mycket af vår tids prat om formalism är ett okun-
nighetsbevis om henne sjelf, men en form utan
lif är på sin höjd en vacker bildstod: sådan får
icke kristendomsundervisningen blifva. Det är
kristna vi först och främst vilja uppfostra, varma,
lefvande kristna, icke af det kallblodiga slaget,
evangeliska, arbetsvilliga och arbetsdugliga
kristna.
Den uppfostran, som vi förorda för vårt folk,
måste vara praktisk. Tiden är nu en gång så-
dan. Både ämnen och metoder måste vara prak-
tiska. Dermed mena vi ej att förorda den yt-
liga och slarfaktiga uppfostran och undervisning,
som många amerikanska läroverk erbjuda. Med
en praktisk uppfostran mena vi en sådan, som
gör ett kristet folk dugligt till att sköta lifvets:
olika värf och arbeten på bästa sätt. Låtom oss
träda saken närmare. Vi bekänna, att i synner-
het våra mindre läroverk finnas till för vårt folks
räkning, men sedan göra vi allt för att t. ext
bilda våra elever till greker och romare. Vi leda
dem in på den gamla klassiska banan, såsom om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
