Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
ligen höra icke vi till dem, som vilja blanda qvin-
nan in i det politiska lifvets hela virrvarr och alla
svårigheter. Nej, mannens och qvinnans sfärer
äro olika, äfven om de här och der beröra hvar-
andra och t. o. m. sammanfalla. Men det på-
stå vi dock på det bestämdaste: 1 en ändamåls-
enlig och folklig uppfostran för oss svensk-ameri-
kaner, må man och qvinna vara jemnbördiga, och
kurserna böra så inrättas, att de må skickliggöra
så väl mannen som qvinnan för deras såväl ge-
mensamma som särskilda arbete och pligter. De
båda könen äro ej åtskilda i hemmet, som är en
gudomlig instiftelse, hvarför skulle de då icke
hafva rätt att mottaga uppfostran och undervis-
ning i samma skola? Ett ord tilli denna sak, och
det rörer icke våra skolor utan vårt folk.
Många vilja visserligen gifva sina söner en god
uppfostran, men sina döttrar fråga de icke alls
efter detta atseender Detta anettisorsligtioch
anmärkningsvärdt förhållande. Hvad har då
qvinnan gjort för ondt, eftersom hon alltid skall
ställas i skamvrån? Det är verkligen försent att
fram mot slutet af 19 århundradet börja disku-
tera, huruvida qvinnan har några rättigheter eller
ej. Det börjar lyckligtvis blifva ett axiom, att
så är, äfven i den allmänna opinionen. Visven-
skar äro dock härvidlag betydligt ’"behind time”.
Man antar, att gossar och flickor äro ungefär lika
många till antalet i våra nybyggen. Se nu ige-
nom våra läroverks-kataloger. Hvad ser du?
Jo, att de unga qvinnors antal, som äro inskrifna,
är mer än femdubbelt mindre än de unge män-
nens. Hvad vitnar detta om? Jo, att vi ännu
icke såsom ett folk ämna gifva våra döttrar på
långt när samma rättigheter som våra söner.
Amerikanska ’’schoolma’ams” undervisa 1 våra
skolor, amerikanskor klippa våra klädningar, sy
ofta våra kläder, undervisa våra barn 1 sång och
musik o. s. v., endast emedan våra egna döttrar
icke duga till det. Låt den svensk-amerikanska
qvinnan ock få en "chance häri lifvet. Stigen
undan ett ögonblick, I skapelsens egenkäre her-
rar, så att vägen till vetande och uppfostran må
stå öppen och fri för våra döttrar. Det är icke
för tidigt att så sker, det borde skett förr. Man
säger, att hemmet är qvinnans förnämsta sfer
och att hon derför ej behöfver skolgång och kun-
skaper. Det är ett lika egenkärt som korttänkt
påstående. Hemmet är visserligen qvinnans för-
VID HEMMETS HARD.
nämsta sfer. Det är hustrun, modern, dottern,
systern som styra hemmet och derigenom verl-
den. Af mindre betydelse är icke den kristna
qvinnans plats. Hennes inflytande genom sin af
naturen finare, renare, ömmare, tåligare själ på
mannen är så stort, att man knappast kan öfver-
drifva det. Kom sedan och säg, att endast man-
nen har rätt till kunskap och bildning, men icke
qvinnan!
Qvinnan är uppfostrarinna af naturen. Vi haf-
va redan i allmänhet antydt detta. Men det är
särskildt på barnen och det unga slägtet, som
qvinnan bevisar denna sin konst. Barnen i ett
hus blifva oftast antingen lika eller ock helt olika
fruntimren der, och i båda fallen beror det på
qvinnans inflytande. Skulle icke då qvinnan
sjelf hafva rätt till den omsorgsfullaste uppfost-
ran? Vi äro färdiga att rodna öfver medvetan-
det, att det funnits män, som verkligen nekat
henne denna rätt.
Icke mode-dockor, icke fåfänga prydnads-hål-
lare, utan flitiga, sparsamma, förståndiga, öm-
hjertade, dugliga, ödmjuka, med god och ädel
smak och hållning begåfvade, i Guds skola lärda,
må våra döttrar blifva!
Hvarje slag af uppfostran har medvetet eller
omedvetet en nationel anstrykning. Detta kan
vara ett ondt, men bör vara ett godt. Den upp-
fostran vårt folk i Amerika behöfver skall vara
svensk-amerikansk. Vi önska icke, äfven om det
vore möjligt, hvilket det icke är, att uppbygga
ett litet nytt Sverige i detta land. Det vore lika
barnsligt som orätt. Men å andra sidan vilja vi
icke blifva amerikaniserade i en enda handvänd-
ning. Det, som i detta stycke sker för fort, sker
också illa. Svenskheten har många förträffliga
egenskaper, hvilka böra förevigas äfven på främ-
mande mark. Tänk på vårt klingande tungomål
från nordanland! Hvar finnes ett språk så man-
ligt, så skönt, så storslaget, så hjertligt, så rent,
så ädelt som vårt! Låtom oss icke hasta med
utbytet. Hopkoket at alla möjliga språk, engel-
skan, är ett praktiskt affärsspråk, men det har
icke vant sig vid att tala hjertats, den djupa kär-
lekens, Guds språk, så ledigt, så hemmavant, så
hjertligt som vårt.
Djupet, trofastheten, ärligheten i karaktären,
se der något annat från nordanland, som icke får
glömmas. Svenskens blod är varmare, är be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
